Han vill inte ha sex eller ta på mig

Min sambo och jag träffades för drygt 3 år sedan. Det var väldigt passionerat i början med mycket sex och smicker. Vi hade ett distansförhållande då och sågs bara på helgerna. Efter några månader märkte jag att han ville inte ha sex längre. Han kunde säga  ?vi hade ju det för en vecka sedan? eller ?jag är inne i en period nu där jag inte är så sexuell av mig?. En gång hade jag fått urinvägsinfektion och fick antibiotika utskrivet och då ville han inte ha sex med mig ifall det var så att han hade smittat mig med en könssjukdom från ett tidigare förhållande (som tog slut typ 5 år tidigare). Jag trodde till 100% att han var otrogen, men han fick mig att tro att han inte var det. Efter mycket om och men så beslutade vi efter 1 år att flytta ihop och han lovade då att sexet skulle bli bättre. Lagom tills vi flyttade ihop fick vi reda på att jag var gravid och därefter var det i princip kört. Han slutade ta på mig. Slutade gå ner på mig. Men bönade och bad att jag skulle göra det på honom. Efter några månader sa jag till att jag mådde riktigt dåligt av detta och att han fick mig att känna mig oattraktiv, stor och ful under min graviditet (då hade jag bara gått upp 4 kilo och vägde alltså 52kg). Han hade sex med mig då och sa att han älskade mig och min kropp. När det ytterligare gick flera månader utan att han tog på mig så skyllde han på barnet i magen och sa att det störde honom. Jag kunde inte göra annat än att köpa det. 

Jag födde och efter ca 1 månad var jag helt läkt där nere. Ville han ha mig då? Hade han längtat efter att ha sex med mig? Nej. Nu var barnet i fokus och även om barnet sover så kan han inte koncentrera sig på oss och vårt samliv. Han har tidigare erkänt att han onanerar själv och ?tänker på mig? (det går tydligen bra), och han har inte problem med att fråga då och då om jag vill gå ner på honom eller ta hand om honom. Jag känner mig så brutalt bortglömd, äcklig och ful i vårt förhållande. Jag har yttrat detta till honom men han menar på att det kommer att bli bättre och att jag förstör allt genom att ta upp det som ett problem. Vad ska jag göra? Lämna? Har föreslagit samtalsterapi men det är han inte intresserad av.

Är jag självisk om jag lämnar detta förhållande nu när vi har ett gemensamt barn?