Vad tycker ni om den psykiska ohälsan som brett ut sig hos de unga? Hur hanterar ni det hos era egna barn?
Jag har en tonåring med psykisk ohälsa. Den beror till stora delar på att skolan numera är hemsk för barn med npf - de utagerande npf-barnen tvingas gå i vanlig skola istället för specialklass vilket gör att de gör skolmiljön vidrig för andra, i synnerhet för de inåtvända npf-barnen som inte orkar allt skrik och bråk och bryter ihop när de kommer hem.
Jag är inte arg på de utagerande npf-barnen utan känner starkt för dem också! De är lika mycket offer i den här situationen som alla tysta npf-barn.