Fyller 40 år nästa år och mår skit över det. Livet blev inte som jag tänkt mig. Känner mig bara misslyckad när jag ser andra i min ålder som lyckats så mycket bättre och framför allt mår både psykiskt och fysiskt bra. Haft 2 längre förhållanden men varit ensam i snart 10 år. Svårt med jobb och allmänt nere.
Jag är snart där med, har 2 år kvar. Känner inte igen mig alls. Men skillnaden är att jag valde att utbilda mig. Nu har jag ca 7 månader kvar på min högskole utbildning. Dock har jag inget intresse av dejta och män. Mer än vänskapligt.Så kan nog inte förlika mig i att sakna någon. Men jag har det bättre utan en man. Så det kanske är därför.
Du verkar sakna kärlek. Det gemensamma i allt du nämner, är att det går att göra något åt. Om du är missnöjd.
Jag antar att du är man. Dom brukar i regel vara mer missnöjda ensamma och leva mer ofrivilligt singlar. Oftast brukar kvinnor som levt ensamma så länge. Göra det frivilligt. Om jag tittar på mig själv och vänner omkring mig.
Det går att göra något åt. Låter mer som att du är deprimerad. Sen ska du låta bli att jämföra dig med andra. Och utgå ifrån vad DU själv vill. Det finns ingen måttstock. Livet är heller ingen tävling i vem som har vad, och mest. Livet går ut på att du ska vara nöjd med det. Och leva det så som du vill. Inte som andra lever. Det är riktigt skadligt att göra så. Jag vet att det är svårt för många. Men om du funderar mer på vad du faktiskt vill.
Ja, typ.
Jag är mellan 30-40 och känner mig ensam och har mått mycket dåligt i mitt liv, men det går framåt.
Jag försöker att inte stressa upp mig över saker, som att jag blir äldre för det kan jag inte göra något åt, men visst- jag önskar att jag var mer nöjd vid den här åldern än jag är.
Är väldigt ensam och hälsan är inte på topp.
Men jag kämpar vidare, och försöker att inte banna mig själv för vad jag "borde gjort" tidigare i livet för att må bättre nu.
Jag har lite skjutit mig själv i foten som inte vågat mycket i livet, och det gör ju att jag missat mycket som jag hade velat ha gjort i 20-årsåldern.
Men det är ingen idé att gråta över spilld mjölk, jag försöker göra varje dag så bra jag kan, efter mina förutsättningar.
ALLA människor har unika omständigheter, och vissa har tyvärr blivit tilldelade lite sämre kort (som jag då).