Blivit lämnad av min stora kärlek

Han har ju berättat varför han lämnar dig: för mycket tjafs och drama, och att han mår bättre när han är ensam. Sånt kan väga så mycket tyngre än att vara kär. Vardagen ska ju fungera också, inte bara passionen. 

Sen gick det ju lite hastigt till och blev ganska oavslutat. Men han hade kanske tänkt på detta ett tag innan du fick din knäpp och kastade ut honom för ett IG-meddelande. Och nu under tiden utan dig inser han att han inte saknar dig, att hans liv nu är lugnare och bättre. 

Han gjorde det du borde gjort. Och av samma skäl. Drama, konflikter osv. 

Ni passar inte ihop helt enkelt. 

Att kunna ligga med varandra fast man bråkar innebär inte att man har Den Stora Kärleken. Ändå verkar många tro just det.

Verkar som han varit missnöjd ett bra tag och redan var "färdig" i tanken med att lämna och när du bad honom gå för nån skrivit till honom var nog droppen som fick bägaren att rinna över.

Ja ni har väl rätt allihopa. Det är väl jag som inte vill se. Det är mer att jag ältar hur han en månad tidigare ville att vi skulle boka datum för att gifta sig ( han hade lärt sig Perfect låten med Ed sheeran för att han ville spela den för mig i kyrkan. Var allt detta bara lögn då alltså?
Om han redan var klar och tänkt på detta ett tag att lämna. Bara så förkrossad och ser inte hur jag ska komma vidare. 

Just då hade ni det kanske bra, han trodde era problem skulle lösa sig och hoppades på en framtid tillsammans. Man kan ju ha starka känslor för nån fast man väljer att avsluta då relationen är turbulent och tar mer än den ger.

Ja det är det som är så smärtsamt. Att få höra att han mår bättre ensam. Som att det känns som att han nu inte har några känslor överhuvudtaget. Tror ni att känslorna svalnade, eller kan man faktiskt lämna någon som man säger är ens stora kärlek Fast man inte orkar.  Kanske känns lite lättare då. Att känslorna finns där men att han bara inte orkade längre. 

För personer som lever i en relation med mycket konflikter och spänning är det vanligt att det utvecklas en sorts mönster där det pendlar mellan att kännas som att allt är skit och att som att relationen är det bästa i hela världen. När allt är bra känner man lättnad och att det är så här bra det är "egentligen", och när det är dåligt så känns det fruktansvärt. Det kan ta tid, många år, innan man inser att de bra perioderna inte är hur det "egentligen" är och att de dåliga perioderna avviker från det, utan att den här relationen förmodligen alltid kommer att se ut på detta sätt. Själva mönster med upp och ner, ständiga konflikter och mycket drama, är i själva verket sanningen om vad relationen är. Så det är inte speciellt konstigt då att någon kan vara glad och entusiastisk under en period när allt känns bra, för man intalar ju sig att det ju är så här bra som är det verkliga.

Låter som att det var bäst för er att det blev så här, och tyvärr måste jag säga att du låter som en ganska dramatisk och känslomässigt instabil person så du skulle kanske ha nytta av att gå i terapi.

Utifrån mina egna erfarenheter tror jag inte att hans känslor har svalnat. Jag lämnade en femårig relation på grund av för mycket drama, och det tog ytterligare ca 5 år sen att komma över det på riktigt. Men jag är glad att jag lämnade.

Tack för dina svar, det var bra skrivet. Jag tror också att jag är en dramatisk människa och mycket av det är ju mitt fel men han har heller inte betett sig bra många ggr

Nej, man är ju nästan alltid två om det så det förstår jag. Beklagar att det blev så här för dig.

Min största rädsla är nu att jag VET att jag aldrig kommer att känna på det här sättet igen för någon. Man kan säkert bli kär igen men det som vi hade kommer inte att hända igen och är orolig att leva med något substitut sen resten av livet fast det är Andreas som kommer finnas i mitt hjärta. Tänk vad hemskt för den andra parten. 

Min syn på det hittills i livet är att kärlek kan se ut på många olika sätt. Du kanske har rätt i att detta som du haft med Andreas kommer du inte att ha med någon annan. Men när tiden får gå och du kommer över sorgen kan du bli redo att släppa in någon annan, och då kan det mycket väl hända att du träffar någon annan där det blir en helt annan sorts kärlek som är unik och fantastisk men på ett annat sätt, någonting som du inte ens kan föreställa dig idag för att du inte har upplevt det ännu.

Jag vet inte om du vill ha råd, men mitt råd till dig är att ta en ganska lång tid nu och fokusera på ditt eget välmående, på dina barn och umgås med vänner och andra närstående så mycket som möjligt. Om en tid, när den värsta sorgen förhoppningsvis har lagt sig, kanske du ska ta kontakt med en terapeut men inte i första hand för att få hjälp med sorgen utan för att förstå dig själv i den relation som du haft med Andreas. Vad var det egentligen som hände? På vilket sätt bidrog du till det dysfunktionella mönstret mellan er och på vilket sätt bidrog han? Och mer viktigt, vad kan du göra för att utvecklas i din förmåga att vara i en kärleksrelation?

Lycka till!

Och en sak till. Det går inte att veta hur vi kommer att känna i framtiden oavsett hur tydligt och intensivt det känns just nu. Livet händer oss och tiden går, och vi förändras alla med tiden. Det finns gott om exempel på föräldrar som förlorat ett barn och som känt sig säkra på att de aldrig kan vara glada igen, men många år senare har de faktiskt gått vidare och kan känna full glädje i livet igen trots att det också finns en evig sorg. Att du tänker som du gör är begripligt, men det är bara dina tankar som kommer från dina väldigt starka känslor, och de är inte sanningen om dig.

Jag måste säga att du är otroligt bra på att skriva och uttrycka dig. Tack för det ❤️ jag uppskattar det verkligen. 

Tack! 

Jag har alltid sagt till min barn att inte stanna i relationer fyllda av dramatik och tjafs eller kontrollbehov. Då är det bara att springa därifrån. Både son och dotter. Det är inte kärlek-varken stor eller liten. 

Hoppet är det sista som lämnar en.

Men din överreaktion på meddelandet han fick, och att du kastade ut honom, fick väl honom att inse att det var lika bra att bryta helt. Att livet med dig kommer att vara struligt och tjafsigt, inte nåt han vill ha i längden. 

Du kan komma vidare genom att jobba med dig själv och försöka förstå varför du agerar som du gör i relationer.