• Anonym (Rädd)

    Min man allvarligt sjuk

    Min man har under flera år haft olika problem med kroppen. Han har bara knaprat olika tabletter och liknande för att lindra symtomen. 


    Nu kom domen. Obotlig cancer. Vi har små barn ihop, ett till på väg. Vad gör man? Hur hanterar jag detta? Obotligt betyder ju inte död nu, bara att man idag inte kan lindra. Men hur överlever jag detta? Jag vill inte vara utan honom, jag vill att han ska få uppleva barnbarn med mig. Jag vill inte vara själv på barnens student. Han gör världen så mycket bättre för mina barn. Jag vill inte gråta över detta, han lever ju ändå nu? 

    Känns inte som folk förstår. Min väninna frågade om han inte skulle börja dricka ingefärsshots på morgonen att det skulle hjälpa? känns som ett hån. 

  • Svar på tråden Min man allvarligt sjuk
  • Anonym (M)

    Vilken fruktansvärd situation. Det finns nog inget någon kan säga som lättar hjärtat just nu. Jag har en god vän vars man dog förra året efter en tids missförstånd hos vården. Hon var inte gravid men två barn. Hon har sagt att efter ett tag kunde hon njuta ändå av deras tid tillsammans och leva intensivt i nuet. Efter han hade gått bort började hon efter ett halvår att kunna försöka hitta ljuset igen. Hon och barnen har bearbetat det på väldigt olika sätt och så får ju vara, men det har varit jobbigt. Jag tror den tröst jag försöker ge någonstans är att de ändå har både kunnat hitta ljus och även leva vidare. kram och all styrka till dig trots att du är en fullständig främling för mig.

  • Anonym (Rädd)
    Anonym (M) skrev 2024-11-17 00:07:39 följande:

    Vilken fruktansvärd situation. Det finns nog inget någon kan säga som lättar hjärtat just nu. Jag har en god vän vars man dog förra året efter en tids missförstånd hos vården. Hon var inte gravid men två barn. Hon har sagt att efter ett tag kunde hon njuta ändå av deras tid tillsammans och leva intensivt i nuet. Efter han hade gått bort började hon efter ett halvår att kunna försöka hitta ljuset igen. Hon och barnen har bearbetat det på väldigt olika sätt och så får ju vara, men det har varit jobbigt. Jag tror den tröst jag försöker ge någonstans är att de ändå har både kunnat hitta ljus och även leva vidare. kram och all styrka till dig trots att du är en fullständig främling för mig.


    Tack, jag antar att det inte finns någon annan väg framåt. Inget blir bättre för barnen att jag bara med täcket över huvudet. Dom kommer behöva mig. 
  • EpicF
    Anonym (Hmm) skrev 2024-11-16 23:41:50 följande:
    Så du håller med om att det kan förlänga livet, men inte bota.. Och vem är du att dra den gränsen om man får fråga?

    Vad i mitt inlägg var direkt felaktigt? 
    Delvis och eventuellt. Men mest förbättra livskvalitén. Jag drar ingen gräns. 

    De mesta i ditt inlägg var felaktigt. 

    Men nei, obotlig cancer idag inte att bota. Därav obotligt. 
  • EpicF
    Anonym (Rädd) skrev 2024-11-16 23:38:21 följande:
    Skulle uppskatta om ni har er diskussion i en egen tråd. Det är inte lämpligt att diskutera det ni gör vidare i min tråd. Jag har det redan jobbigt. 
    Det förstår jag och respekterar. 

    Har du någon samtalskontakt? 
    Om du inte har är det bra att du får en via vc. Det är inte bara den som är sjuk som behöver omsorg, utan även anhöriga behöver omsorgen. Och du kan må bra av att själv från prata med någon utomstående. 

    Även din man kan behöva samtalskontakt. Även ni tillsammans kan må bra av att prata med någon tillsammans. Psykolog eller kurator. 

    Många cancerenheter har kurator kopplade till sig och de brukar vara väldigt bra för frågor om ex anhörigadagar eller bara för att ventilera tankar och känslor med. 

    Jag frågade tidigare vad det var för cancer. Om du orkar för du gärna svara. Har jobbar mycket inom palliativ vård, bla inom palliativ i kommunen. 

    Jag hoppas vi kan få en fin tid tillsammans, oavsett hur lång/kort tiden blir ❤️ Ta vara på den tiden, och framförallt ta vara på varandra ❤️
  • EpicF
    Anonym (Dåligt) skrev 2024-11-16 23:44:12 följande:
    Förmodligen inte. Studier som görs är på gruppnivå inte på individnivå. Om du ändrar saker på individnivå måste det vara värt mödan. Det är fruktansvärt dåligt och smärtsamt att se på när någon ger råd på gruppnivå när det handlar om individnivå. Individen har en mycket kort livstid kvar då ger man inte gruppnivå råd. Därför att gruppnivå råd har ingen betydelse för utgången i detta fall. Det är fruktansvärt att du ger dessa råd när de borde göra det bästa av den sista tiden istället för att stressa över hur man möjligtvis kan förlänga den några månader. Det är okunnigt och på gränsen till ondska att ge dessa rå.
    Även bra smärtlindring förlänger oftast livet, tillsammans med palliativ behandling som kan innefatta både strålning, kirurgi och cellgifter. Men framförallt så förbättra detta oftast livskvalitén den tiden man har kvar och det betyder för många oerhört mycket. 
  • EpicF
    Anonym (Rädd) skrev 2024-11-17 00:06:08 följande:
    Tack, tycker bara det är så tufft. Han har lugncancer. Har aldrig rökt en cigarrett, kör triathlon, är vältränad, ung och stämmer liksom inte in på bilden av en person med lungcancer. Han har inte heller ett arbete med gifter. Vi bor inte nära en tungt trafikerad väg, har aldrig gjort detta. Ibland händer saker bara. Jag vet bara inte hur jag ska orka med detta och ett till barn. Ett barn som aldrig kanske får träffa sin pappa eller åtminstone aldrig får vara med på studenten. 
    Tyvärr så kan man också få lungcancer som inte är orsakad av rökning. 

    Var en ung idrottstjej som fick det för några år sedan (Elin Kajos?) som tyvärr gick bort efter en tid. Hon hade inte heller rökt.
     
    Livet är tycker förbannar orättvist ibland. 

    Jag hoppas han får bra palliativ vård. 
  • Anonym (Längesen nu)

    Först: Obotligt sjuk i cancer har fått en delvis annan innebörd de senaste åren i och med att det finns läkemedel som ofta kan hålla tillbaka sjukdomen, om än inte bota den.

    Jag är pappa till två barn vars mamma var sjuk många år innan hon slutligen dog. Livet är inte rättvist. Hon borde ha fått vara med och se barnens utveckling och barnen fått utvecklas med henne. Hon borde ha fått vara med mig, och jag med henne.

    Det som fick mig att orka igenom den svåraste tiden var att det inte fanns något alternativ - att det var min skyldighet som förälder att se till att barnen får det så bra som möjligt. Jag tror också att det betydde mycket för barnen att deras mamma berättade för dem att hon skulle dö, men att hon ändå alltid skulle finnas med dem och att de efter hennes död fick vara ledsna men också vara glada utan att liksom svika minnet av henne.

    Jag tänker ofta på henne, särskilt i relation till hur barnen blivit som nästan vuxna - tänker: Det här skulle du ha fått vara med om, så stolt du skulle ha blivit.

  • MonicaE
    klyban skrev 2024-11-16 16:14:48 följande:

    Till en som har obotlig cancer, vilken välmening är det?
    Undrar då det är bara menlös information som är ett hån mot en obotlig sjuk och komma med sådan information nu.


     


    Vad är det som ska uppnås?
    Undrar för inget uppnås med en sådan kommentar.


    Inget uppnås med din kommentar på kommentaren heller. Välmeningen var lite resonemang kring orsaker och verkan, intressant info tyckte jag, så något tillförde det.
  • klyban
    MonicaE skrev 2024-11-17 16:17:17 följande:
    Inget uppnås med din kommentar på kommentaren heller. Välmeningen var lite resonemang kring orsaker och verkan, intressant info tyckte jag, så något tillförde det.

    Att uppnå att TS inte får menlösa råd och som hon undanbedes sig, det uppnår TS önskan.
    Men om du inbillade dig jag skulle bota cancer, så har du rätt, för det försökte jag inte ens.


    En central del av populismens livsnerv att generalisera utifrån ett eller några enstaka exempel.
  • Meddelande borttaget
Svar på tråden Min man allvarligt sjuk