Anonym (Rädd) skrev 2024-11-15 10:31:22 följande:
Min man allvarligt sjuk
Min man har under flera år haft olika problem med kroppen. Han har bara knaprat olika tabletter och liknande för att lindra symtomen.
Nu kom domen. Obotlig cancer. Vi har små barn ihop, ett till på väg. Vad gör man? Hur hanterar jag detta? Obotligt betyder ju inte död nu, bara att man idag inte kan lindra. Men hur överlever jag detta? Jag vill inte vara utan honom, jag vill att han ska få uppleva barnbarn med mig. Jag vill inte vara själv på barnens student. Han gör världen så mycket bättre för mina barn. Jag vill inte gråta över detta, han lever ju ändå nu?
Känns inte som folk förstår. Min väninna frågade om han inte skulle börja dricka ingefärsshots på morgonen att det skulle hjälpa? känns som ett hån.
Så väldigt sorgligt för dig och din familj!
Troligtvis kommer du att "försörja" en del under kommande år. Man sörjer då det som man tänker att man kommer att förlora, innan man har förlorat personen. Det gör att en del av sorgearbetet görs redan nu, i förväg.
Vi människor överlever det svåra som drabbar oss om vi får stöd. Finns det någon stödgrupp för anhöriga till patirnter med allvarlig cancer? De skulle förstå dig. Om det inte finns så kanske en kurator inom cancersjukvården eller på din vårdcentral kan vara ett stöd i olika perioder? De ska vara vana vid att tala med människor som är i svåra situationer.
Andra runt dig kan ha svårt att förstå (och de vill inte att det ska vara sant heller).
Alternativa behandlingar ska vara underbyggda av gedigen seriös forskning, för att de ska vara värda att prova. Någon gång finns det sådant, men det finns också väldigt många som vill tjäna pengar på ledsna människor. Som lovar sådant som inte alls håller.
Du kanske ibland kan försöka leva i stunden, "just idag var det en fin dag för oss i familjen ändå, trots allt"? Att försöka göra det parallellt med sorgen. Att någon gång ta lite "time-out" från sorgen, den finns ju alltid kvar.
Just nu är du i chock, den kommer att lägga sig lite med tiden.
