Har min sambo aspberger/autism

TS vänder sig till Familjeliv helt anonymt, han hänger inte ut sin sambo offentligt, ingen vet vem hon eller han är. Men han skulle också kunna vända sig till någon som är expert och fråga, men det kan vara svårt att hitta någon som gör det gratis, om man inte själv har svårigheter.

Ett annat typiskt särdrag för autism är att man fokuserar på en detalj och har svårt att väga samman olika delar i en situation till en helhet.

Man får ingen fastställd diagnos om man inte har tydliga och många symtom.

Men det finns en gråzon, man kan ha en del av symtomen och har då drag av funktionsnedsättningen. Man kan också ha många symtom, men bara lite av varje, det kallas också att ha drag av funktionsnedsättningen.

För att veta säkert måste man genomgå en grundlig utredning.

Men visst, en del av det du beskriver får mig att tänka på NPF. 

Varför måste personer i ett samboförhållande veta exakt vad den andra parten gör eller pratar om? Det är ju en form av psykisk kontroll. 
I det här fallet är det ju dessutom anonymt. 

Jag missförstod dig, trodde att det var sekretessaspekten som som du reagerade emot i TS inlägg. Kunde inte tro att du tycker att TS inte får tala med utomstående om sina funderingar. Ett förhållande är inget andligt fängelse.

Dessutom kan autismdiagnos och psykologiska svårigheter samspela, man kan ha båda. Men det finns inget i det som TS skriver som utesluter att det är fråga om autism.

Autism utredningar är omfattande, då det klart att det inte går att säga med säkerhet här på Familjeliv att någon har en diagnos.

Precis! Det finns många grader av autism. I en del fall finns också kombinationen av autism och intellektuell funktionsnedsättning, och då blir uttrycket av diagnosen annorlunda. I sin extrema form finns det autistiska barn som inte förstår orsak och verkan t.ex. De kan då slå av och på en strömbrytare i oändlighet, för att lära sig att ljuset kommer på om man gör på ett visst sätt. (Så som alla barn gärna för när de är jättesmå men snabbt lär sig.)

Om det är sant som TS beskriver sin partners beteende, så verkar det ju finnas en del problem. Arbetslivet borde ju exempelvis bli ganska utmanande för en person med de dragen.

Vad beteendet däremot beror på är en öppen fråga, som inte kan besvaras utan en utredning. Men ingen utreds om personen inte själv vill det, det är verkligen en frivillig sak.

Det räcker inte att man har några symtom för att få en diagnos, man måste ha ett flertal. De måste dessutom vara tydliga och ge svårigheter i vardagslivet.

Det är inte svart eller vitt, det finns en gråskala före gränsen för en diagnos, när det gäller många psykiatriska diagnoser.

Man får ju förstå TS också, om han har varit ärlig här, så har han ju en del utmaningar i sin relation. Han kan bli rätt ensam i det, om han inte vill tala om det med sina vänner eller släktingar, för att skydda partnern.

Ja, vi har väl alla lite psykologiska knepigheter och kan vara socialt osmidiga i vissa situationer,  men en person som har en diagnos av något slag kan vara svår att leva med. Speciellt om personen själv och omgivningen inte förstår vad det hela handlar om. 

Ja TS kan vara en person som har behov av att veta om partnern har en diagnos. Men det kan antingen bero på att TS vill ha ett övertag i förhållandet ELLER på att TS är uppgiven och inte tycker att det fungerar i relationen.

Om en person har autism så kan den personen känna varma känslor för sin partner, me ha väldigt svårt att ta den personens synvinkel. Kan inte känna sig in i den personens situation alls. Det kan kännas väldigt ensamt för den anhörige då. Personen kan också tolka det hela så att den som har diagnosen inte tycker om partnern på riktigt. För då skulle den bry dig mer.

Det en person med autism brukar kunna känna in i partnerns situation är om den personen hamnar i en situation som personen med autism själv har varit i någon gång.
För övrigt få den med autism använda sin logik för att förstå, den snabba känslomässiga inlevelsen kommer inte.

Ofta kan man märka att en person med autism behöver en liten stund för att överväga en situation, där andra reagerar spontant. 

Det blir lättare för omgivningen att överse med svårigheter om en person har autism

I TS sambos fall kan det finnas andra diagnoser, eller drag av diagnoser som också skulle kunna stämma. Man vet alltså inte mer än att någon typ av svårighet finns, om TS har varit ärlig 

Det är lättare att överse med brister om man vet att de svårigheter som finns i relationen inte beror på elakhet eller den andra personens totala ointresse för partnern.

Men har TS uttryckt att han vill tvinga partnern att genomgå en utredning? Jag kan inte minnas att det var så. 

Så om han inte vill ha kontroll, så kanske han bara vill orientera sig om vad det är som kan pågå i relationen. Veta varför det är svårt. 

Extremfallet: En person med antisocial personlighetsstörning hade bara satt igång med gaslightning av partnern och inte brytt sig alls ifall partnern hade haft en diagnos eller ej. Hade bara läst in sig lite för att kunna svänga sig med begrepp och sedan kört igång. 

Jag har i åtminstone tre av mina inlägg redan skrivit att man behöver göra en utredning för att veta om en person har en diagnos! 

Dessutom har jag skrivit att det kan röra sig om olika typer av svårigheter om man läser TS beskrivning, det behöver med andra ord inte finnas någon autism eller ens drag av det i det här fallet.

Det jag skrev om svårigheter att spontant känslomässigt  kunna uppfatta någon annans känslomässiga situation, var för att TS skulle få ytterligare en dimension att tänka i. En person med autism har av samma orsak också svårt att känslomässigt förstå  hur det de själva säger ska landa hos andra. För just brist på direkt inkänning är ett symtom som alla med autism delar.

Vad tycker du att TS ska göra om han känner att det finns stora svårigheter, men är tveksam till att lämna förhållandet? Och inte vill diskutera ämnet med sina vänner och släktingar.

Jag tycker att det är ärligt att säga vad han tänker till sin sambo. Kanske det hade varit ännu bättre om han bara hade sagt att han tycker att hon har ovanligt stora svårigheter inom det och det området. Så stora att han börjat fundera om hon har en diagnos. 

Sedan vet inte jag om TS är en person med kontrollbehov eller inte, men har en person i ett förhållande en full psykiatrisk diagnos, så brukar det skapa svårigheter i ett förhållande. Får han inte tala med andra om det?

Sedan kan han ha fel, i vad han tror, jag uppfattar kanske mer drag av andra diagnoser när jag läser det som han skrivit. Men jag ville inte spä på med ytterligare diskussioner om diagnoser på det magra underlag som finns.

. 

Ditt citat var var felaktigt: mina egna ord var "tveksam till att lämna förhållandet". 

Jag vet inte om TS är en person som är kontrollerande eller om han har svårt att läsa sig till kunskap i en bok. 

Jag tror inte att någon vettig människa tror att man kan gå en fullständig diagnos på Familjeliv. Kanske ville han bara diskutera frågan?