Har min sambo aspberger/autism

Sen ska man komma ihåg att mycket av det du skriver kan även neurotypiska känna igen sig i, om än oftast i mildare form. Samt att det ofta är mer situationsberoende, eller bundet till hur man mår i övrigt. 

Jag kan bli frustrerad och känslosam i diskussioner, eller om jag upplever att min man inte förstår mig, eller inte lyssnar. Särskilt om jag är trött och stressad. Jag tror att många (kvinnor?) känner igen sig i detta.

Jag fastnar sällan i saker en längre tid, men kan ibland sitta i timmar helt fördjupad i mitt skrivande t ex, och glömma allt annat. Även detta en ganska allmänmänsklig egenskap. Skillnaden är att neurotypiska ofta har lättare att avbryta, avsluta, försummar inte vardagen eller sociala relationer t ex. (Som är viktiga för neurotypiska, men inte alltid lika viktiga för autister.)

Jag har inte svårt för det sociala och tycker inte att man måste gå all in i allt man gör. Men visst kan jag fastna i detaljer ibland. Och även om jag inte är pedant med varken utseende eller städning, finns det ju många kvinnor som ställer höga krav på sig själva när det gäller sådant, utan att vara det minsta autistiska.