Ja. Hjärtan slutar man med när man lämnar tonåren. Jag hade ett ex som gav mig smycken hjärtan trots att jag närmade mig 30. Fick till slut säga åt honom för han verkade inte märka att jag typ aldrig använde dem.
Men han gav mig gosedjur i present några gånger också. 😆
Jag tycker ett guldhjältar snarare isåfall säger att den personen har ett guldhjälta. Den är snäll. Vänlig. Lugn. Omtänksam. Så tolkar jag det. Alltid gjort.
Men de som ska vara häftiga kan ju såklart inte ha det. Det fsttar man väl. Jag vill inte umgås med sådana. Så det passar ju bra då.
Ofta köper man väl snarare ett sådant själv.
Du tänker kanske på sådana hjärtan man gav varann när man var tonåring, som passar med varann. Isåfall är det inte ett sådant jag menar utan ett vanligt fint hjärta, ett guldhjärta. Det andra var ju ett hjärta som passsde med den andras, så hade båda det på sig. Det symboliserade vänskapen. Hur mkt man tycker om varann. Gulligt då, ja. Men inte nu.
Du blandar nog ihop saker.
Blandad kompott i åsikterna här ser jag.
Låt mig poängtera igen att det är äkta guld och diamanter vi pratar om och inte plast och brythjärtan som någon drog upp trots att det står klart och tydligt i ts att det är äkta vara som ska diskuteras.
Det är ju synd att förpassa smycken som är fina i sig till en låda bara för att man har blivit lite äldre och därför ville jag veta vad andras åsikter är om ni ser en medelålders kvinna med sådana smycken.
Jag har ett i rött guld som jag fått av mormor
Ett i vitt guld med diamanter som jag fått av mamma
Jag bär dem ofta, älskar dem
