Jadå, livet löst! Vad nu?

Saken är den att jag inte känner att jag borde gjort som dem, men eftersom att pengar också varit en viktigt måttstock känns det lite jobbigt när jag nu kanske gör något och får, låt oss säga, en vinst på 30 000-40 000 kr, då känns det såklart kul. Sen träffar jag min vän och vi kanske pratar om något pengarelaterat och då berättar han om denna dealen då han nyss gjorde 250 000 kr i vinst och det är en fjärdedel av allt jag har och då känns det som att det jag lyckats åstadkomma är något litet även om jag vet att rent generellt inte är det.

Sen är inte livet slut, kommer göra mitt bästa för att förvalta dessa, äga hus, jobba och investera och det lär då förhoppningsvis växa, men det lite mer aggressiva tillvägagångsättet lockar inte längre då jag dels har bristande energi till sånt tack vare familjen (men älskar att ha familj, är helt magiskt) men det är i stunderna när jag känner att jag offrat så mycket, bara för att ha ljummet mellanting av allt.

Kör även tacksamhetsövningar och dessa funkar för att känna att jag trots allt har det väldigt bra. Men sen kommer dessa tankarna ändå och tynger ned mig och då känns det som att allt bara är otillräckligt och det är det som är så jobbigt.

För i teorin hade jag säkert kunna lägga 12-13h dagar som mina vänner, men då hade jag inte haft till över till familjen och det är inte ett pris jag är villig att betala, samtidigt vill jag inte bli bitter när jag kanske om 10 år har mina vänner, som har en massa pengar och kan leva livet på en helt annan nivå och därefter bara kvar i mitt "lagom" liv.

Har svaret på det med men rimmar inte bra med hur allt ser ut i dagsläget. Vill gärna bli ekonomiskt fri och ha möjlighet att leva livet på mina villkor, men ju tidigare man vill ha det, desto svårare såklart.

Men tycker om simpla saker såsom långa vandringar i naturen, jakt, fiske och friluftsliv i allmänhet och gärna lite roadtrips och liknande till dessa ställena. Men med små barn, alla mina åtaganden, min frus åtagande osv blir det svårt i dagsläget att få in sånt överhuvudtaget och framförallt till en bra nivå och slutligen att ha en majoritet av den typen av aktiviteter i mitt liv kräver nästan att man är ekonomiskt oberoende om man vill ha ekonomiskt trygghet, bo bra osv.

Stämmer bra det, fick första innan vi fyllde 25 och det var för att vi kände att vi inte ville vara ute och festa och göra mer av det där "man bara kan göra när man är ung" typiska grejerna. På olika håll har vi båda bott utomlands och för min del var det lite över ett år efter gymnasiet, därefter universitet för oss båda och där träffades vi och nu har vi bara kört på.

Så har hunnit med en del sådant och rest både efter och innan barn, men mer på såna "en veckas charter" resor.

Oavsett så känner man sig lätt lite instängd i vardagen även om vardagen också är så otroligt givande med barn och familj så händer det inte så mycket utan man mest bara upplever den känns det som och sen går dagar, månader och år vilket känns lite synd och vill gärna för egen del att nästkommande år ska komma med bättre förutsättningar än detta året och fortsätta bygga på det sättet.

Det stämmer till viss grad för visst tar jag risker, bara inga hail marys. Har både pengar investerat i sidoverksamhet samt fonder, aktier osv. Krypto ett tag men sover bättre utan det även om det just nu går väldigt bra för de som investerat i det och även det ger en känsla av "fan, synd och missa det tåget" men känner mig ändå klar med det för ger lätt magsår med volatiliteten i de valutorna.

Oavsett så är det ändå så att det vi har i dagsläget inte räcker så långt om man skulle börja nöja sig med. Visst är det bättre än att inte ha det, men samtidigt är det inte så mycket pengar och vad det framförallt möjliggör för är att låta dem jobba så att de kan inbringa mer pengar så att vi kanske kan sakta ned lite när vi närmar oss 40 eller något och det låter trevligt, men kommer säkert känna att det är synd att stanna där med (skulle inte förvåna mig och det är lite det jag är rädd för).

Så vill inte vara lat och inte kämpa hårt, men när man tappat greppet om varför man ens ska bry sig om det känns allt rättså meningslöst. Dock har jag som sagt svårt att släppa tanken på allt det kunde blivit om jag slutar kämpa för det och därmed fortsätter jag även om det får mig att må si sådär i dagsläget.

Ett perspektiv på om man blir långttidssjuk om 10 år är såklart något man kan fundera på, men samtidigt fokuserar jag hellre på att försöka göra bra saker för mig själv och min familj, försöka hålla nere stressen och kämpa på. Är olyckan framme tror jag ändå att livet då blir lättare med mer pengar än om man bara levt upp dem fram tills dess, eller vad tror du om det?

Anledningen till att jag la den här är för att varje dag börjar med en äcklig känsla i magen för att sedan gå över i takt med att jag blir distraherad av annat under dagen, kör tacksamhets övningar osv.

Men den känslan signalerar helt klart att något är "fel". Sen om det är att jag håller på att nöja mig med mindre pengar än jag egentligen velat ha eller om det är i andra spektrumet att jag fokuserar på pengar trots att det egentligen inte är det jag vill fokusera på är ännu oklart.