Jadå, livet löst! Vad nu?

Du ska kanske prata med en psykolog. Komma underfund med varför du inte är nöjd med dina val. Om du nu älskar dina barn, varför känner du då att du borde gjort som dina barnfria kompisar istället? 

Grattis till dina uppfyllda yttre mål!

Nu väntar en väldigt spännande värld på dig, nämligen din inre värld med alla dess upptäckter. Den goda nyheten är att mål gällande din inre tillväxt kan byggas på i evighet.

Saken är den att jag inte känner att jag borde gjort som dem, men eftersom att pengar också varit en viktigt måttstock känns det lite jobbigt när jag nu kanske gör något och får, låt oss säga, en vinst på 30 000-40 000 kr, då känns det såklart kul. Sen träffar jag min vän och vi kanske pratar om något pengarelaterat och då berättar han om denna dealen då han nyss gjorde 250 000 kr i vinst och det är en fjärdedel av allt jag har och då känns det som att det jag lyckats åstadkomma är något litet även om jag vet att rent generellt inte är det.

Sen är inte livet slut, kommer göra mitt bästa för att förvalta dessa, äga hus, jobba och investera och det lär då förhoppningsvis växa, men det lite mer aggressiva tillvägagångsättet lockar inte längre då jag dels har bristande energi till sånt tack vare familjen (men älskar att ha familj, är helt magiskt) men det är i stunderna när jag känner att jag offrat så mycket, bara för att ha ljummet mellanting av allt.

Kör även tacksamhetsövningar och dessa funkar för att känna att jag trots allt har det väldigt bra. Men sen kommer dessa tankarna ändå och tynger ned mig och då känns det som att allt bara är otillräckligt och det är det som är så jobbigt.

För i teorin hade jag säkert kunna lägga 12-13h dagar som mina vänner, men då hade jag inte haft till över till familjen och det är inte ett pris jag är villig att betala, samtidigt vill jag inte bli bitter när jag kanske om 10 år har mina vänner, som har en massa pengar och kan leva livet på en helt annan nivå och därefter bara kvar i mitt "lagom" liv.

Du behöver ha.nytt fokus, nåt annat att se fram  emot. Kanske du skulle må bra av att ha ett meningsfullt liv som ger dig något tillbaka istället för att jaga materiell tomhet. 

Ett meningsfullt liv är inte alltid samma sak som välartade  barn och ha råd med saker. Att vara/bli någon handlar inte om titlar eller status. 

Vem är DU  bakom alla pengar och status? 

Har svaret på det med men rimmar inte bra med hur allt ser ut i dagsläget. Vill gärna bli ekonomiskt fri och ha möjlighet att leva livet på mina villkor, men ju tidigare man vill ha det, desto svårare såklart.

Men tycker om simpla saker såsom långa vandringar i naturen, jakt, fiske och friluftsliv i allmänhet och gärna lite roadtrips och liknande till dessa ställena. Men med små barn, alla mina åtaganden, min frus åtagande osv blir det svårt i dagsläget att få in sånt överhuvudtaget och framförallt till en bra nivå och slutligen att ha en majoritet av den typen av aktiviteter i mitt liv kräver nästan att man är ekonomiskt oberoende om man vill ha ekonomiskt trygghet, bo bra osv.

Det verkar som att du fick barn tidigt eftersom du skriver att barnen är smarta osv, då är de typ i skolåldern? Inget fel med det, fick själv första väldigt tidigt. Så du var strax över 20 kanske? Eller iallafall under 25? 

Men ja det är mycket man inte hinner med då och man har liksom aldrig fått vara vuxen utan barn. Det är mycket jag skulle velat göra som jag aldrig riktigt kunde göra som att t.ex resa (pratar inte om en veckas chartersemester utan verkligen resa och upptäcka världen), bo och jobba utomlands osv. Men förhoppningsvis hinner du med en del sen när barnen är vuxna om ni är klara med barn nu. Jag är 36 nu och väntar mitt fjärde barn precis när min äldsta har blivit vuxen så det dröjer väldigt länge innan jag har tid för mig själv på det sättet. 

Du gör felet många gör. Tror att du först måste jaga ihop en massa pengar för att sedan bli fri.

Du kan redan idag skala ner ditt liv och få tid med det du vill. Men det gör du inte för då måste du sänka din standard vilket du varken vill eller vågar innerst inne. Då kan du inte mäta dig med era framgångsrika vänner. 

Du är alltså inte beredd att offra varken bekvämlighet eller pengar, däremot villig att offra tid för att nå dina mål. Tid du redan idag kan använda för att leva det liv du vill tillsammans med familj.

Vad händer om du blir långtidssjuk om 10 år och du inte hunnit leva det liv du vill?

Stämmer bra det, fick första innan vi fyllde 25 och det var för att vi kände att vi inte ville vara ute och festa och göra mer av det där "man bara kan göra när man är ung" typiska grejerna. På olika håll har vi båda bott utomlands och för min del var det lite över ett år efter gymnasiet, därefter universitet för oss båda och där träffades vi och nu har vi bara kört på.

Så har hunnit med en del sådant och rest både efter och innan barn, men mer på såna "en veckas charter" resor.

Oavsett så känner man sig lätt lite instängd i vardagen även om vardagen också är så otroligt givande med barn och familj så händer det inte så mycket utan man mest bara upplever den känns det som och sen går dagar, månader och år vilket känns lite synd och vill gärna för egen del att nästkommande år ska komma med bättre förutsättningar än detta året och fortsätta bygga på det sättet.

Och alla som fyller sina liv med allt detta utan att ha varken pengar eller framgång då? Kanske dom faktiskt är både lyckligare och mer framgångsrika än dig? 

Vad betyder pengar om du aldrig har tid att göra det mest värdefulla med dina barn, att ge av dig själv? 

Barndom går inte i repris. 

Vad vill du att dina barn ska minnas från sin uppväxt? Fisketuren dom aldrig fick eller den senaste spelkonsolen för att pappa jobbade länge? 

Det stämmer till viss grad för visst tar jag risker, bara inga hail marys. Har både pengar investerat i sidoverksamhet samt fonder, aktier osv. Krypto ett tag men sover bättre utan det även om det just nu går väldigt bra för de som investerat i det och även det ger en känsla av "fan, synd och missa det tåget" men känner mig ändå klar med det för ger lätt magsår med volatiliteten i de valutorna.

Oavsett så är det ändå så att det vi har i dagsläget inte räcker så långt om man skulle börja nöja sig med. Visst är det bättre än att inte ha det, men samtidigt är det inte så mycket pengar och vad det framförallt möjliggör för är att låta dem jobba så att de kan inbringa mer pengar så att vi kanske kan sakta ned lite när vi närmar oss 40 eller något och det låter trevligt, men kommer säkert känna att det är synd att stanna där med (skulle inte förvåna mig och det är lite det jag är rädd för).

Så vill inte vara lat och inte kämpa hårt, men när man tappat greppet om varför man ens ska bry sig om det känns allt rättså meningslöst. Dock har jag som sagt svårt att släppa tanken på allt det kunde blivit om jag slutar kämpa för det och därmed fortsätter jag även om det får mig att må si sådär i dagsläget.

Ett perspektiv på om man blir långttidssjuk om 10 år är såklart något man kan fundera på, men samtidigt fokuserar jag hellre på att försöka göra bra saker för mig själv och min familj, försöka hålla nere stressen och kämpa på. Är olyckan framme tror jag ändå att livet då blir lättare med mer pengar än om man bara levt upp dem fram tills dess, eller vad tror du om det?