Jadå, livet löst! Vad nu?
Du ska kanske prata med en psykolog. Komma underfund med varför du inte är nöjd med dina val. Om du nu älskar dina barn, varför känner du då att du borde gjort som dina barnfria kompisar istället?
Inlägg från: Anonym (Ok)
|
-
-
Anonym (Klar innan 30) skrev 2024-11-12 10:28:45 följande:
Har svaret på det med men rimmar inte bra med hur allt ser ut i dagsläget. Vill gärna bli ekonomiskt fri och ha möjlighet att leva livet på mina villkor, men ju tidigare man vill ha det, desto svårare såklart.
Men tycker om simpla saker såsom långa vandringar i naturen, jakt, fiske och friluftsliv i allmänhet och gärna lite roadtrips och liknande till dessa ställena. Men med små barn, alla mina åtaganden, min frus åtagande osv blir det svårt i dagsläget att få in sånt överhuvudtaget och framförallt till en bra nivå och slutligen att ha en majoritet av den typen av aktiviteter i mitt liv kräver nästan att man är ekonomiskt oberoende om man vill ha ekonomiskt trygghet, bo bra osv.
Du gör felet många gör. Tror att du först måste jaga ihop en massa pengar för att sedan bli fri.
Du kan redan idag skala ner ditt liv och få tid med det du vill. Men det gör du inte för då måste du sänka din standard vilket du varken vill eller vågar innerst inne. Då kan du inte mäta dig med era framgångsrika vänner.
Du är alltså inte beredd att offra varken bekvämlighet eller pengar, däremot villig att offra tid för att nå dina mål. Tid du redan idag kan använda för att leva det liv du vill tillsammans med familj.
Vad händer om du blir långtidssjuk om 10 år och du inte hunnit leva det liv du vill?
-
Anonym (Klar innan 30) skrev 2024-11-12 10:58:42 följande:
Det stämmer till viss grad för visst tar jag risker, bara inga hail marys. Har både pengar investerat i sidoverksamhet samt fonder, aktier osv. Krypto ett tag men sover bättre utan det även om det just nu går väldigt bra för de som investerat i det och även det ger en känsla av "fan, synd och missa det tåget" men känner mig ändå klar med det för ger lätt magsår med volatiliteten i de valutorna.
Oavsett så är det ändå så att det vi har i dagsläget inte räcker så långt om man skulle börja nöja sig med. Visst är det bättre än att inte ha det, men samtidigt är det inte så mycket pengar och vad det framförallt möjliggör för är att låta dem jobba så att de kan inbringa mer pengar så att vi kanske kan sakta ned lite när vi närmar oss 40 eller något och det låter trevligt, men kommer säkert känna att det är synd att stanna där med (skulle inte förvåna mig och det är lite det jag är rädd för).
Så vill inte vara lat och inte kämpa hårt, men när man tappat greppet om varför man ens ska bry sig om det känns allt rättså meningslöst. Dock har jag som sagt svårt att släppa tanken på allt det kunde blivit om jag slutar kämpa för det och därmed fortsätter jag även om det får mig att må si sådär i dagsläget.
Ett perspektiv på om man blir långttidssjuk om 10 år är såklart något man kan fundera på, men samtidigt fokuserar jag hellre på att försöka göra bra saker för mig själv och min familj, försöka hålla nere stressen och kämpa på. Är olyckan framme tror jag ändå att livet då blir lättare med mer pengar än om man bara levt upp dem fram tills dess, eller vad tror du om det?
Fast andra med lägre inkomster än era klarar sig. Ni kan arbeta mindre, bo mindre, konsumera mindre. Då kan ni lägga tid på att fiska och vara i skogen.
Men du vill inte det. Varför? Är det viktigt med status?
När barnen flyttat hemifrån, då är ni lite över 40, då kan ni fokusera på att samla pengar. Varför vara lediga och fria då, när ni inte längre har barn hemma?
Tycker du prioriterar fel.