Vad gör man när man inser att den ENDA man har är ens man..... Om något skulle hända mellan oss(vilket jag känner är på väg att ske) så har jag verkligen INGEN. absolut INGEN som kan hjälpa mig med nånting vid exempelvis en eventuell flytt. Kan inte riktigt bära etc själv heller och inte heller har jag ekonomiska medel att lösa det med.... Vad gör man? Vem vänder man sig till?
Lite sent att tänka på? Så det är mitt fel att alla som fanns runt omkring mig inte finns längre? Ja det fick mig verkligen att må ännu bättre.... NOT
Jag har väl egentligen aldrig haft några riktiga vänner. Bara bekanta liksom. Ja jag har jobb, men tyvärr inte heltid(p.g.a sjukdom) därav att det inte heller finns någon buffert och inget sparande. Den enda jag har är min mamma som är sjukare än jag. Och ett barn i övre tonåren, som jag absolut inte tänker förlita mig på. Jag känner mig bara så fruktansvärt ensam just och vet inte hur jag ska sluta känna så.....