Vad gör man när man inser att den ENDA man har är ens man..... Om något skulle hända mellan oss(vilket jag känner är på väg att ske) så har jag verkligen INGEN. absolut INGEN som kan hjälpa mig med nånting vid exempelvis en eventuell flytt. Kan inte riktigt bära etc själv heller och inte heller har jag ekonomiska medel att lösa det med.... Vad gör man? Vem vänder man sig till?
Det är lite sent att tänka på det nu. Men dels får du ju hitta lösningar, spara pengar, skaffa dig ett nätverk. Kanske flytta till orten för din familj bor.
Lite sent att tänka på? Så det är mitt fel att alla som fanns runt omkring mig inte finns längre? Ja det fick mig verkligen att må ännu bättre.... NOT
Står du inte på egna ben, har jobb och inkomst? Du har själv valt att bli beroende av en man och det brukar aldrig sluta väl.
Kan du inte flytta själv, har ingen som kan hjälpa dig och inga pengar så får du kolla om du kan ta ett lån till att betala en flyttfirma alt sälja saker så du får loss pengar. Sen måste du ju se till att dina utgifter matchar din inkomst så du kan skaffa dig en buffert så du inte hamnar i sådana här situationer.
Vad är orsaken till att dina vänner/familj inte finns kvar i ditt liv?
Jag har väl egentligen aldrig haft några riktiga vänner. Bara bekanta liksom. Ja jag har jobb, men tyvärr inte heltid(p.g.a sjukdom) därav att det inte heller finns någon buffert och inget sparande. Den enda jag har är min mamma som är sjukare än jag. Och ett barn i övre tonåren, som jag absolut inte tänker förlita mig på. Jag känner mig bara så fruktansvärt ensam just och vet inte hur jag ska sluta känna så.....
Jag har väl egentligen aldrig haft några riktiga vänner. Bara bekanta liksom. Ja jag har jobb, men tyvärr inte heltid(p.g.a sjukdom) därav att det inte heller finns någon buffert och inget sparande. Den enda jag har är min mamma som är sjukare än jag. Och ett barn i övre tonåren, som jag absolut inte tänker förlita mig på. Jag känner mig bara så fruktansvärt ensam just och vet inte hur jag ska sluta känna så.....
Det är det jag menar, detta är ju inget som hände igår. Du borde tänkt på detta långt tidigare. Naturligt är det inte ditt fel, men eftersom det är din verklighet måste du förhålla dig till den.
Har du inte råd att flytta så får du gå till socialen. Och självklart kan ett barn i övre tonåren hjälpa till. Du har ju inte mkt val.
Det är lite sent att tänka på det nu. Men dels får du ju hitta lösningar, spara pengar, skaffa dig ett nätverk. Kanske flytta till orten för din familj bor.
Fick uppfattningen att TS snart kommer att flytta. Då är det i senaste laget att komma på att man inte har varken pengar eller nätverk för att klara en flytt.