Inlägg från: Anonym (M.S88) |Visa alla inlägg
  • Anonym (M.S88)

    Vill han skiljas?

    Jag har varit gift med min man i 12 år, vi har 2 barn, 2 och 4 år gamla. Vi är oense väldigt ofta och det blir ofta tjafs, dock aldrig framför barnen. Men det känns som att vi sällan kommer överens. Tänker att det kanske är så under småbarnsåren? 


    Men nu har han börjar ?sura? väldigt ofta. Ibland kan det handla om en jätte lite grej och han surar i dagar, pratar inte med mig och håller avstånd. Och plötsligt från ingenstans blir han normal igen. Ibland surar han även om vi inte har haft ett tjafs.
    Jag har pratat med honom om detta och han säger att han inte alls surar utan har ingen ork och lust att prata. Förstår att man inte orkar prata dygnets alla timmar men att det håller på i dagar? Får inget svar ifrån honom. Men har någon varit med om detta? Är han psykiskt sjuk eller vill han skiljas? Är han kanske otrogen? Men det känns som att man är gift med ett barn ärligt talat. En sån här människa vill inte jag ha i mitt liv, så mycket negativ energi känner jag. 

  • Svar på tråden Vill han skiljas?
  • Anonym (M.S88)

    Har läst era kommentarer men jag tror absolut det är silent treatment som han kör med, vilket Domkou skrev. För när jag konfronterar honom så är det mitt fel, jag klagar på något som inte finns. Är man gift och har barn ihop så fungerar det inte att sura varje vecka. Det har liksom blivit värre och värre på senaste tiden. Det kan tex vara att något inte är på rätt ställe här hemma och då surar han i timmar eller dagar. skrattretande, ja! 


    Det är ett väldigt barnsligt och psykoptiskt beteende och ärligt talat mår jag mycket bättre när han inte är i närheten. Jag har redan nog med 2 barn att ta hand om och mycket annat runtomkring. Men min fråga är också varför man gör såhär? Trivs han inte i förhållandet och vill skilja sig? För ärligt talat bryr jag mig inte längre om så är fallet. 

  • Anonym (M.S88)
    Anonym (Psycho) skrev 2024-11-10 10:51:53 följande:
    Så grymt bra skrivet i varenda avseende! Jobbar du med sånt här? Om inte så borde du fundera på det - det behövs fler bra människokännare som även är empatiska och har förmåga att se båda parters perspektiv 🧡
    Anonym (Domkou) skrev 2024-11-10 01:52:20 följande:
    Om han hade velat lösa problemet så hade han gjort det och velat prata om det för att lösa det. Att gå runt och sura löser då inga problem i alla fall. 
    Jag undrar om vi ens läst samma tråd? Jag tycker att det är ett solklart fall av passiv aggressivitet som ts man håller på med. Eller menar du att det är typiskt manligt att gå runt och sura?
    Med tanke på att du inte har fattat ett ord av vad "Gry" skrev ska du kanske ta en funderare över din egen tolkningsförmåga ... 
    Håller fullständigt med. 
    Väldigt svårt att vara empatisk mot en människa som själv saknar empati för andra omkring sig. 
  • Anonym (M.S88)
    Anonym (Psycho) skrev 2024-11-10 10:56:49 följande:
    Så sorgligt ... och ja - det är ju bara du som kan avgöra om det "bara" rör sig om kommunikationsproblem lr att han faktiskt är en riktig skit. Om det är så att det är han som är en skit, så tänker jag att den rimligare frågan väl är om inte du vill skiljas?
    Jodå, mina tankar har vandrat en del bland skilsmässo banorna, men det är barnen som har hållit mig kvar. Har inte velat splittra familjen pga dem. Har en önskan om att vara enad som familj men vilket pris man får betala för det! 
  • Anonym (M.S88)
    Anonym (Psycho) skrev 2024-11-10 11:24:42 följande:
    Så klart! Mitt inlägg handlade inte specifikt om din situation (vilket det ju iofs borde ha gjort, eftersom jag skrev det i din tråd 🙈), utan om att "Gry" hade skrivit ett väldigt bra inlägg, baserat på det du skrev i din ts. Sen har du ju gett mer info och förtydligat i senare inlägg, så då stämmer ju Grys inlägg inte på din situation, men det innebär ju inte att det inte var ett sjukt bra inlägg baserat på den beskrivning vi hade fr början (obs! Jag menar inte detta som anklagande mot dig - att du borde ha gett mer info i trådstarten; det är ju alltid svårt att avgöra vad man bör och inte bör ta med i en ts)
    Såklart, förstår vad du menar. Jag förväntar mig inte att folk här ska förstå min situation helt och hållet baserat på lite information jag delar med mig. Men jag ville ändå dela min erfarenhet och se om någon annan har liknande så att man får lite mer förståelse. Men det som är bra med detta forum är att man får ändå ventilera sig lite också, anonymt. För oftast vill
    man ju inte ventilera ut sina problem här och där, för dömd blir man. Det har jag varit med om förut, att allt ansvar ska ligga på mig att fixa detta och härda ut. 
  • Anonym (M.S88)
    Anonym (Psycho) skrev 2024-11-10 11:26:51 följande:
    Förstår ... men oavsett vad förståsigpåare som hatar folk som skiljer sig säger så är det faktiskt bättre för barnen att ha en lycklig mamma än att växa upp i ett hem präglat av psykisk misshandel.
    Håller med, en lycklig mamma är jag inte just nu, tyvärr. 
  • Anonym (M.S88)
    Tukt skrev 2024-11-10 11:36:55 följande:

    Sådant där surande handlar i bland om att man vill bli förstådd, bli sedd. 


    Men jag tycker också att som en vuxen människa, särskilt när man har barn, finns det andra sätt att uttrycka det på. Jag själv är ingen som går och surar i dagar för små saker.
    Han kan också låta väldigt nedlåtande ibland och ofta försöker jag vifta bort det, just för att inte skapa en negativ energi, när det negativa egentligen kommer ifrån honom.
     
  • Anonym (M.S88)
    Mimosa86 skrev 2024-11-10 11:50:24 följande:

    Ok.

    Men om du testar att bryta mönstret. Istället för att diskutera den här lilla grejen som utlöste allt. Lägg ner den diskussionen, ge honom en varm kram, smek hans hår och säg att du älskar honom.

    Ligg i varandras famn när ni ska sova. Berätta att du längtar efter egentid med honom och om ni kan planera in något kul längre fram- bara ni.


    Tack för tips, MEN du själv kanske är i ett bra förhållande med en bra man och försöker se det ur din perspektiv, men denna människan är inte en sån man kan göra så med. När jag har försökt att närma mig honom (ej för sex) så har han pushat undan mig, varför jag har slutat att göra så på länge. När jag blir avvisad så håller jag mig undan, jag fortsätter inte. 


     

Svar på tråden Vill han skiljas?