Ni som har NPF
Vad var det som fick er att söka utredning?
Var det på erat egna bevåg, eller skolans, vårdnadshavares etc...?
Vad var det som fick er att söka utredning?
Var det på erat egna bevåg, eller skolans, vårdnadshavares etc...?
Psykiatrin tyckte det kunde vara bra.
Okontrollerad, missbruk och hamna på behandlingshem som 13 åring där har utreddes.
Jag har inte sökt utredning, men funderar på det emellanåt. Det jag skulle vilja få ut av en diagnos är möjligheten att få sjukersättning på deltid. Men dels är jag ju inte helt hundra på att jag skulle få en diagnos och dels är en npf-diagnos ingen garanti för att få sjukersättning. Plus att gå igenom utredningen och därefter en utredning av arbetsförmågan skulle kräva enormt mycket energi, vilket jag har ont om. Lite moment 22 där...
Mamma sökte svar redan när jag var i 4-årsåldern. Diagnosen var på plats när jag var 6. Väldigt ovanligt med afabs att få en autismdiagnos (eller asperger, som det var då) så tidigt på 90-talet.
Jag blev tvångsintagen efter ett missbruk där de misstänkte ADHD och möjligen Asperger, som det hette då. Jag fick min ADHD-diagnos kort där efter, sen ett par år senare fick jag min Asperger-diagnos.
Mamma sökte svar redan när jag var i 4-årsåldern. Diagnosen var på plats när jag var 6. Väldigt ovanligt med afabs att få en autismdiagnos (eller asperger, som det var då) så tidigt på 90-talet.
Det fanns tydliga tecken från förskoleålder och vi som vårdnadshavare informerade skolan i lågstadiet om symtom. Vi väntade in att de skulle se symtom tydligare och kunna göra en kartläggning, vilket skedde på mellanstadiet. Det var en bra tid för att hon skulle få en förståelse för och kunna ha egna strategier utöver sina tidigare, för att hantera olika situationer.
Skolan har anpassat under hela skolgången och vi såg inte behovet av att utreda för diagnos förrän tiden inför högstadiet där kravet på självständighet är betydligt högre. Idag är hon 15 år, har en välfungerande skolgång, fritid och diagnoserna ADHD och dyslexi.
Jag har inte sökt utredning, men funderar på det emellanåt. Det jag skulle vilja få ut av en diagnos är möjligheten att få sjukersättning på deltid. Men dels är jag ju inte helt hundra på att jag skulle få en diagnos och dels är en npf-diagnos ingen garanti för att få sjukersättning. Plus att gå igenom utredningen och därefter en utredning av arbetsförmågan skulle kräva enormt mycket energi, vilket jag har ont om. Lite moment 22 där...
Med den beskrivningen kommer du sannolikt inte att få sjukersättning. Om du inte närmar dig pensionen bedömer FK i förhållande till även anpassade arbeten till exempel lönebidrag. De som får sjukersättning på deltid med npf-diagnos har stora begränsningar och har ett väl anpassat arbete.
Med den beskrivningen kommer du sannolikt inte att få sjukersättning. Om du inte närmar dig pensionen bedömer FK i förhållande till även anpassade arbeten till exempel lönebidrag. De som får sjukersättning på deltid med npf-diagnos har stora begränsningar och har ett väl anpassat arbete.
De flesta som har fått diagnos har varit i skolåldern (6-20). Men det finns en grupp med mycket tydliga svårigheter som brukar gå det tidigare, i förskoleåldern.
Idag har det blivit vanligare att vuxna genomgår utredning och får diagnos. De som "upptäcks" sist brukar vara kvinnor med ADD och kvinnor med det som förr kallades Asperger. (autism utan utvecklingsstörning, dvs normalbegåvade personer).
Vet inte vilka som får aktivitets-/sjukersättning. Om man klarar av ett arbete idag kanske det är svårare. De verkar vara ganska restriktiva.
De som hela tiden kraschar, och får psykiatriska diagnoser som depression, psykos, tvång eller svår ångest, för att det vanliga livet är svårt, kan ha större chans tror jag. Då kan psykiatrin initiera en utredning och sedan bedömer ofta psykiatrins läkare personens arbetsförmåga. Då vet de att den här personen klarar inte det vanliga arbetslivets krav.
Jag har inte sökt utredning, men funderar på det emellanåt. Det jag skulle vilja få ut av en diagnos är möjligheten att få sjukersättning på deltid. Men dels är jag ju inte helt hundra på att jag skulle få en diagnos och dels är en npf-diagnos ingen garanti för att få sjukersättning. Plus att gå igenom utredningen och därefter en utredning av arbetsförmågan skulle kräva enormt mycket energi, vilket jag har ont om. Lite moment 22 där...
De får inte läsa sjukvårdsjournalen, men om man är anklagad för att ha begått ett allvarligare brott så har de rätt att fråga sjukvården om personen har en viss diagnos (inte medicinsk i första hand, men andra). Det kan vara för att de ska förstå personens fungerade bättre. En person med grav autism kan ju reagera lite annorlunda än andra t.ex. Nu tror jag inte att TS har det, utan det är bara ett exempel.
Jag blev diagnostiserad som 30-åring efter att sedan gymnasietiden haft ångest, psykisk ohälsa och bristande mental ork vilket lett till flertalet utmattningar. Hade som barn mycket ångest och svårigheter att samarbeta med andra. Skulle alltid sätta mig på tvären.
Jag hamnade hos psykiatrin där jag till slut blev utredd.
och angående sjukersättning så är det otroligt svårt att få som yngre än typ 55-60. Trots dubbla diagnoser.
Jag har varit långtidssjukskriven på deltid, haft bra läkare, ansökt 3 ggr, överklagat med hjälp av jurister osv. Men fått avslag på avslag.
och angående sjukersättning så är det otroligt svårt att få som yngre än typ 55-60. Trots dubbla diagnoser.
Jag har varit långtidssjukskriven på deltid, haft bra läkare, ansökt 3 ggr, överklagat med hjälp av jurister osv. Men fått avslag på avslag.
Mamma sökte svar redan när jag var i 4-årsåldern. Diagnosen var på plats när jag var 6. Väldigt ovanligt med afabs att få en autismdiagnos (eller asperger, som det var då) så tidigt på 90-talet.