Nej, jag skulle inte lämna bort dem under dessa förutsättningar. Ni är två stycken och kan turas om att ta hand om barnen medan den andra vilar. Inte kul för dem att bli ivägkörda mot sin vilja. En helg är LÅNG tid för så små barn. Särskilt ettåringen. Följ dina instinkter.
Det är väl det som är problemet. Om jag skulle lita på mina insikter just nu så skulle jag sluta jobba, jag skulle aldrig lämna bort mina barn någonsin.
Men jag mår ju inte bra i det. Rädslan och stressen äter upp mig. Visst vill jag att de ska vilja vara där från början men vet att de har en bra relation och att det finns trygghet och kärlek där.
Vi kommer hämta dom imorgon kväll.
Moralkärringarna kan tagga ner lite! För det första blir man inte livegen mot sina barn bara för att man är förälder, för det andra är det (som påpekats) inga vilt främmande personer utan människor som dessa barn är vana vid att träffa och redan har sovit hos på egen hand förut! Nej, man måste faktiskt inte lyssna på en treåring! Ibland är det så att man måste prioritera sin egen återhämtning, och det kommer inte lida någon nöd på barnen heller!