Ett barn på dagiset dog
Vad fint att tänker på de som varit med om det absolut värsta man som människa kan uppleva. Jag förlorade själv en liten son för ett halvår sedan och jag uppskattade verkligen all omtanke och allt stöd jag fick från min omgivning - även från de jag inte kände innan.
Det handlar egentligen om att bara få visa att man bryr sig, att man finns. Att som drabbad få vara i andras tankar, att få frågan om man vill ha hjälp osv känns fint, tryggt. Fint att du tänker på dom och jag som varit och fortfarande är i dom här skorna säger - kör på det du känner är bäst. Det värsta som kan hända är att man inte får något svar eller ett nej tack- men då har man i alla fall erbjudit sig och min upplevelse är att man ofta inte behöver erbjuda mer än ?du/ni finns i våra tankar och vi finns här om ni behöver oss?. - Fortsätt gärna att höra av dig också trots att tiden går. Vet att du inte känner personerna i fråga så bra, men låt inte det stå i vägen för kontakt.
Vår umgängeskrets är helt annorlunda idag kontra innan förlusten och flera av dom som hört av sig, som räckt ut en hand - som visat stöd och omtanke är idag våra närmaste vänner.