Anonym (Mollan) skrev 2024-11-08 12:07:31 följande:
Det var inte varannan helg jag syftade på som jättebra, utan sonens relation till sin pappa.
Pappan engagerade sej noll i sin son när vi bodde i hop. Var aldrig hemma förrän runt 20-21 på vardagskvällar och gick sen direkt till soffan och satt där i princip okontaktbar resten av kvällen. På helgerna likadant. Instängd på hemmakontoret eller framför tv:n. Han var i princip någon som åt och sov hemma (sonens ord). Sonen har sagt efteråt att det kändes ingen skillnad när pappa flyttat.
När pappan flyttat tvingades pappan vara med sin son. Min son lärde känna sin pappa och dom har idag en bra relation. Min son hade nog velat ha mer men det är vad han får. Att säga att det är jättebra för sonen var nog fel ordval. I dom bästa av världar hade exet aldrig vänstrat. Stannat i äktenskapet. Älskat mej och sonen engagerat sej i sin son. Det hade varit jättebra. Men, jämfört med att ha en pappa hemma som man inte känner är en pappa som vill vara med varannan helg mycket bättre. Inte jättebra, men bra eller ok kanske, ja du fattar nog.
Jaha, förlåt, jag missuppfattade.
Men det låter ju kanske som att relationen blev bra för att sonen har anpassat sina förväntningar på sin pappa, inte för att pappan egentligen beter sig bättre mot sitt barn?