Varför har så många killar svårt för att höra av sig och vad gör man?

Tror att många av oss singlar har en eller flera såna killar i bagaget. Så din C- erfarenhet i staden J finns nog i varje stad och by med skillnaden på flesta bokstav då 

Har märkt själv att jag drar mig för att svara om jag känner att vi inte kommer ha något djupare. Men är det någon som hör av sig, och jag av någon anledning inte själv hört av mig, som är väldigt intressant. Då finns det alltid tid att svara och det rätt snabbt. Men, alla är inte så. Och nu utgår jag inte ifrån kön. Jag är själv kvinna. Men känner en annan kvinna som var störtkär, men som alltid, även med mannen hon förälskat sig i, svarade väääldigt långsamt dvs kunde ta ett dygn ibland.

Det med färre barnfödslar är inte bara i Sverige. Det är ett tydligt mönster under lågkonjunktur.

Det var länge sen, i början av deras förhållande. Nu har de barn och villa. Hon bara är så med mobilen. 

Känner igen mig så i din beskrivning i situationen med högtalarna. 

Att man tar ansvar för något som inte överhuvudtaget är ens uppgift. Ja du ska verkligen absolut och under inga omständigheter låta bli att ta mer kontakt och speciellt inte ifrån om julklappen. 

visst han gillar nog dig men han hinner nog inte längta efter dig. Ni är på olika stadier när det kommer till behov. se till att alltid få tillbaka det du i starten ger i en relation. Annars backa, även om det är jobbigt. 

Det att du är märkt av tidigare killens beteende kan ju också göra att du får ett ännu mer behov av respons och glömmer vart en sund gräns går. Vad som är sunt i längden mot dig själv.

*ifråga om julklappen

Nej men just, ser ju nu haha, det med högtalarna.

ja precis kan ju vara bara så man är med att svara men ska nog ses mer som ett undantag. 

Jag känner igen mig så tokmycket, i din situation och hur du analyserar samt energin som finns där och kan bli så impulsiv.
Men jag har äntligen kommit vidare ifrån det där. Vad som hände vet jag inte. Kanske var det pga terapi.

Men plötsligt hade jag bara inget intresse om en man betedde sig så. Veckorna kunde då gå för hör han inte av sig så har mitt intresse nu bara försvunnit. Men så plötsligt kommer det en undrar. Vart tid du vägen? Vill du ses?
Ja ok då blir han intressant igen.

Förut hade jag min egen bild av vad jag ville ha av en specifik kille. Som om han automatiskt skulle vara den typ som överraskar med en middag när jag kommer hem till honom. Men han kanske inte ens är i den tankebanan. Inte ännu iaf.

Jag hade min bild av hur han skulle vara och han hade en helt annan bild av sig själv och våran grej. Så kunde jag gå och vänta och bli besviken. På något som han inte alls hade någon tanke på att uppfylla. 

För att du ska få ro måste du träna på att inte måla upp en bild av någon innan han själv har presenterat en sån bild. 

Har du önskemål om att han ska agera på ett sätt behöver du skaffa en självbild som gör det lättare för dig att se vad som är bra för dig och inte bra för dig att förvänta dig.
Nu går du och längtar samt väntar på något som existerar i ditt huvud. Du måste förankra förväntan i det som faktiskt nu är tydligt och verklighet.

Så gör som så att du planerar helt och hållet efter egna behov av att fylla upp din helg. Åk iväg någonstans. Även om det riskerar att ni omöjligt kan ses i helgen.

Nu upplever han dig nog bara som en väntande och alltid tillgänglig. Eller gå på en dejt med någon annan bara dom roligt sällskap över ett glas vin, ifall fina vänner inte är tillgängliga.

Jag tror att det är pga att han inte visste vad han ville svara. Det borde ju vara, tänker man, ett direkt ja. Eftersom du erbjuder något så fint. Men antagligen blir det för honom FÖR snällt. Att han inte vet hur han ska bemöta det.
så du måste nog tvinga dig själv att fokusera på dig själv. Du är säkert en väldigt omtänksam och empatisk person. Men då är det också lätt att förvänta sig samma av andra. Samt att glömma sig själv. 

sätt dig ner och gör en lista på det som skulle vara schyst att göra under helgen. Utan att planera in honom i det. Sen försöker du komma på hur du ska genomföra dessa önskemål, med vem skulle det kunna vara eller hur och vilka saker känner jag funkar att göra ensam. 

Planera inte in honom innan han själv har gjort det.

En sak till: det är lätt fastna i att vilja veta och ha bekräftelse nu, snabbt! Att det är svårt tänka på att det finns många möjligheter månaderna framöver.

Det är större chans förlora någon om det ska stressas fram något än att låta allt få ta utrymme i tid. Låta tiden bli mer utdragen. Det finns massa möjligheter framåt. Någon hör av sig tillslut.

För mig blev det bättre hantera kontakten med män när mitt självförtroende äntligen blev starkare. skillnaden var då att jag tex aldrig behövde spela svår. Istället var jag bara svår/ mig själv utan idéer om hur jag borde eller inte borde göra. i en situation när jag tidigare trodde att jag borde göra vissa saker, svara, beundra, ge tips, allt möjligt som jag egentligen hade kunnat skita i. Men ideen om att jag vill ha honom, är rädd att han ska försvinna och vanan att alltid ge mer än att få gjorde gränsen svår.

Om en kille inte hör av sig nu så är det lättare för mig att känna en gräns. Förut var gränsen full av idéer. Alltifrån skyldigheter jag trodde jag hade till att få saker gjorda i ett försök till relation. 
Nu är det även lättare att sätta gränser för mina barn. Dåligt samvete är en del av föräldrarollen men för var den svår att behärska. Nu kan jag säga nej med eftertryck och självförtroende. 

Och en till grej. Vissa mön har varit otroligt intensiva i början  och liksom drar in en i något för att i nästa stund ledsna på att jag var så följsam. Så numera får jag stor red flag när en man är intensiv från start.