Hur länge är det "gulligt" att vara ego som barn?

Runt fyra år brukar de flesta barn ha börjat bygga en förmåga som kallas mentalisering. Att förstå kognitivt att andra kan uppfatta en situation på ett annat sätt än en själv. Det vidgar perspektiven, hjälper dem med relationer och att lösa konflikter.
Om barnet inte får till sig den förmågan eller har den men ändå beter sig annorlunda, och "skiter i" att någon annan kan bli sårad eller ha en annan uppfattning så kan det ju bli problem tänker jag. 

Lilla tonåren kommer som sagt sen runt 5-6 år och framåt. Då ingår att vara lite mer kaxig och testa gränser, men det är lite en annan sak.

Det är jättefint att du ser detta och din analys är ju sann!
Finns du i närheten så försök att flika in när det passar och bidra med något annat än det som föräldrarna "matar" henne med.

Så har jag gjort när barnens vänner varit här och betett sig avvikande eller gjort saker som inte är okej eller inte passar sig. Med varsam hand lotsat dem vidare liksom.
-Vet du att jag förstår att det är jättekul men hemma hos oss hoppar vi inte i sofforna.
- Hampus (min son), visar du Olle (kompis) hur man ställer in sina saker i diskmaskinen? När Olle lämnat allt på bordet och gått därifrån.
- Olle, jag hörde vad du sa där inne nu och jag vill inte att vi pratar så om kompisar som inte är här. Hur skulle du känna om någon sa så om dig?
It takes a village.
Och jag tror att för vissa föräldrar kommer allt deras barn någonsin gör vara gulligt.