Hur länge är det "gulligt" att vara ego som barn?
Dålig rubrik men visste inte hur jag skulle uttrycka mig.
Barn är ego, helt normalt. Men sen finns det barn som är lite mer ego än andra men som "kommer undan" med att dom är små. Och det bara är gulligt.
När kan man börja förvänta sig att barn ska börja förstå vissa saker och ha möjlighet att se ut andras perspektiv lite mer?(Bortsett nu från att barnet har nån diagnos)
Jag kan inte minnas att mina barn var på det här viset, men t.ex. en 6,5-åring. Det verkar inte som att föräldrarna säger till barnet för att hon är ju så liten och gullig.
Om hon vill göra nåt frågar hon aldrig den andra utan det är nåt hon bara ska göra. "Nu åker vi hem till er" "jag vill detta-nu gör vi det"
Hon verkar förstå ironi med, när man säger nåt uppenbart tokigt förstår hon att man är ironisk. Typ "vilket fint väder det är, kom så går vi ut" så spöregnar det och åskar. typ. Menar bara att hon är "med" hon är duktig i skolan och verkar ha lätt för sig
Min ena häst hade dött nyligen och då sa hon bara "men du har ju flera ändå"
jag hade trott att hon skulle bli ledsen som kände hästen.
liksom lite känslokallt. Eller är det normalt i den åldern? Eller att aldrig fråga andra något utan "SÅHÄR gör vi"
kanske inga konstigheter och förväntat i den åldern? Eftersom hon är så liten än.