Nattens tankar

Du är inte ensam. Det är ingen fara att tänka och fantisera. Sen om man gör något eller inte är ju en annan sak 😇

Jag tror man kan lära dig leva med mycket men om det finns tydliga skillnader kommer det inte växa bort av sig själv. Frustrationen försvinner inte, den växer sig bara större tills det blir oundvikligt. Har du undvikit att agera på tankarna? Ingen användare på någon kontaktsida/app?

Har inte haft tid till familjeliv så mycket senaste sen du startade tråden. Jag känner igen mig rätt väl i din sits. Min partner känns lik din på ett sätt. Lite blir det nog också för den som inte känner lust så ofta att det blir större press. De känner sin egen sexuella otillräcklighet och blir sänkt av det. Man försöker att inte pressa men vetskapen finns där alltid, osagt, kvävande. Det enda man vill är att ha sin partner.

Istället tar man sig till gymmet för att maskera sitt behov, för att bli av med energin. Men att bli passiv hör inte till den man är och vissa stunder frågar man sig varför låter jag mig själv inte ha något mer än så här. Varför är mina behov inte viktiga längre. Själv har jag höjt det, varit ärlig och sagt att jag inte mår riktigt bra, att jag behöver bli bekräftad sexuellt. Att jag inte egentligen vill ha någon annan men inte heller vill sätta press på sex i relationen. Kanske inte just så, sa nog det lite smidigare. Hon sa typ att jag förtjänar att bli tillfredsställd, att jag får träffa någon annan för sex, enbart sex. Jag söker ingen, försöker leva med situationen. Men känns bättre att varit ärlig i alla fall.

Din partner känns på något sätt som någon du kan hitta en lösning med. Det känns som han har potential. Även om han inte kanske kommer att hitta lusten som förr bara hux flux. 

Sen kan jag säga, även om jag dels fått tillåtelse blir jag ändå frestad av det förbjudna. Ju mer förbjudet det känns ju mer tänker jag på det. Man hinner bli lite galen