Anonym (Dags att ta tag i vikten) skrev 2024-11-15 15:47:35 följande:
Men om du håller dig stabil på ca 57 kg och du inte håller sig strikt till 1200 så snittar du kanske lite högre trots allt?
Just nu går jag ner trots att jag sällan ligger så lågt som 1200 kcal. Ligger runt 1400 kcal? men så fort jag slarvar, typ över helgen, så vips är jag 1 kg upp. Denna veckan slutade jag på 68.3 dvs 2 hg mindre än förra fredagen men då började jag måndagen på 69.4 jämfört med 68.5 där jag vägde in förra fredagen. Så är det alltid. Jag blir tokig. Det osunda jag gjorde i helgen var
1. Jag åt koreansk friterad kyckling - gjordes hemma (fredagen)
2. Åt vodka pasta till middag med sonen (hemmalagat)
Åt 1 näve popcorn på bian med barnen. 5 bitar lösgodis (lördag)
3. åt kycklinggratäng som jag blev bjuden på hos mor och far med en liten bit äpplekaka på lunchen, ett stycke Hemmalagad pizza på söndagen med familjen (söndag)
Styrketränade en gång på helgen
ingen alkohol
I övrigt ?ren? mat
men min kropp reagerar omgående!
just nu känner jag mig lite låg och ?svulten? tyvärr
Jag ligger absolut inte stabilt på 57 kg. 57 kg är min idealvikt när jag samtidigt har mycket muskler/ är vältränad.
Ibland har jag legat där ett tag, det är därför jag lärt mig vilken låg kalorinivå som håller mig där. 🙂
Vanligare är att jag ligger på 60-65 kg, och även då försöker jag tänka på vad jag äter.
Jag läste att kroppen lär sig vilken maxvikt den kan hålla över tid, och sedan strävar mot denna. Om man tex stabilt har vägt runt 65 kg i 2 år, så kämpar kroppen för att hitta mat nog att hålla den vikten (dvs vi blir hungrigare). Jag tror att det ligger någonting i detta. Upplever att om jag väger närmare 63 kg är jag aldrig speciellt hungrig, och det är den vikt jag fått som mitt nya normala efter klimakteriet. Innan låg jag stabilt på 50 kg och kämpade snarare för att gå upp i vikt.
Det ÄR fasen drygt alltså, detta med "åldersvikt". Inte kommer det att ta slut heller vad jag förstår, för förbränningen går ned mer varenda år... Men jag tänker så här:
Jag gör vad jag kan med kosten och ser till att hålla mig stark och vältränad samt ha bra flås, och då har jag gjort vad jag förmår. Orkar liksom inte leva på vatten bara för att hålla mig smal.
Samtidigt tänker jag kämpa som en liten gris nu i två år för att se om jag kan vänja kroppen vid lägre vikt. Om detta fungerar vore det verkligen toppen, för då kan jag hejda viktuppgången när/ om jag själv så tycker det vara värt det. Det får så vara att det tar tid att lära känna sin nya ickefertila kropp. Den har andra behov än den med massa östrogen.
Men du:
Fortfarande HAR du faktiskt gått ned, inte upp! Du gör fortfarande någonting rätt ändå! Nu blir det ny vecka och nya tag!