Anonym (Anonym1) skrev 2024-11-08 20:15:12 följande:
Någon måste säga det och det är för att hjälpa, inte döma. Den stora resan ligger i beteende och din mentala inställning till kost och vikt.
Det är lätt att söka glädje i detta minutiösa räknande vad du stoppar i dig vilket är anledningen till att 9/10 också går upp sin vikt över tid igen sen (om inte ännu mer). Allt måste börja med självinsikten och lite mer jävlarenamma för att utrycka det krasst, det är ett beteende du ska ändra - inte 10kg på en våg.
Att du inte kan låta bli 2msk tacofärs är värre än om du skulle äta 1800kcal per dag eller om du en lördag klipper 2500kcal. Att gå och lägga sig efter o ätit vispad grädde är om möjligt ännu värre, spelar ingen roll om det är inom dina kcal - det är ett beteende du inte brutit från ditt "gamla liv" som om du inte bryter - kommer ta upp dig 10kg samma dag du känner dig "färdig".
Ditt mål ska inte vara "ett", det ska vara många delmål. Slutmålet bör du sätta ännu högre och snarare dra ner på takten. Satsa på -15kg på 2 års tid istället för 10kg till midsommar. Då kan du ha månader där du jobbar med ditt beteende istället för om det är X kilo ner. En månad med oförändrad vikt men utan vispad grädde eller matskedar av annan "drog" (ja mat är din drog) är 100ggr hållbarare liv på sikt för dig än att nå en exakt vikt men med oförändrat beteende.
"Några morotsstavar" ska va en sjuhelsikes massa morot, decilitermåttad vitkål ska va nävar osv, först då kommer din långsiktigt hållbara förändring. Sekunden du känner att du "unnar dig" är bara resultatet av felaktigt beteende dygnet före den sekunden
Det verkar som du blandar ihop mig TS som åt 2 msk tacofärs med en annan som skrev att hen åt grädde. Jag behöver dessutom inte gå ner mer än 10 kg, 15 är för mycket. Jag har heller inte satt en datum för målvikt.
Jag ser inga problem med mina 2 msk tacofärs när jag registrerar dem, värre vore om jag inte gjorde det för det är då man låtsas att de inte fanns och man kan inte förstå varför man inte går ner i vikt. Alla val man gör räknas och det är därför man kan behöva räkna kalorier i början. Utan att få det svart på vitt kan det vara svårt att förstå hur många kalorier en varmkorv med bröd faktiskt innnehåller. När man kommer in i det så behöver man inte räkna längre, då har man ofta hittat sin nivå.
Att börja räkna och lära sig om kaloriintag samt göra ansträngningen med att lägga om vaner är väl exakt vad jäklar anamma handlar om? Jävlar anamma men famla i blindo hjälper väl ingen? Att det finns verktyg är väl fantastiskt?
Jag har aldrig heller känt mig färdig jag har alltid haft en relativt sund livsstil men just nu verkar åldern komma ikapp mig. Trots träning 4 dagar i veckan sedan 5 år tillbaks (så rutinen sitter) så tickar hg på. Jag äter inte mer än innan men jag antar att min förbränning gått ner. Därför måste jag lära mig att äta efter min nya förbränning. Förhoppningsvis är veckan som varit ett bevis på att min kropp fortfarande kan reagera positivt men eventuellt är mer känslig för skit och kaloriöverskott än tidigare.
