När man har en bra relation, kul ihop, bra sex osv och daglig kontakt men partnern inte är redo för nästa steg fast jag är redo sedan lång tid tillbaka. Hur vet man om man slösar sin tid eller bara behöver vänta lite?
Mitt råd är att allt som inte är Ja är likamed ett Nej.
Nja är trots allt inte Ja.
Detsamma gäller dig själv, om du är tveksam på något så betyder det Nej.
Självklart kan man ge någon lite tid att tänka, men om svaret de återkommer med inte är ja, så skulle jag tolka det som nej.
Sedan är frågan hur du vill gå vidare - bryta upp eller stanna kvar och acceptera ett nej.
Vilket nästa steg?
Är ni exklusiva och "ihop" så måste han ju i alla fall själv ha en tanke om hur du ska introduceras för hans barn?
Särskilt om ni pratat om att flytta ihop etc.
Vad är bäst för barnet, att dra ut på att träffa dig så länge som möjligt och sen pang bom så ska ni flytta ihop.
Eller att ni börjar träffas regelbundet men korta stunder så att du blir en för henne känd person. Någon som hennes pappa träffar och som (förhoppningsvis) kommer att finnas även i hennes närhet framöver.
Då kommer förhoppningsvis resten av er gemensamma resa att gå smidigare. Även om såklart allt kan hända och man behöver ta små myrsteg när det är barn inblandade.
Jag var vuxen när mina föräldrar skildes, jag "drabbades" inte av att behöva bo växelvis som mina yngre syskon fick göra. Jag hade redan flyttat hemifrån. Ändå minns jag hur chockartat det kändes när min far nära inpå presenterade en ny person som "hej, det här är XX och hon ska bo här nu".
Jag var som sagt vuxen men mina yngre syskon hade också svårt för det. Det är absolut inget mot henne som person, de är gifta idag 20 år senare så uppenbarligen var det äkta kärlek och den höll. Men introduktionen och det här löpande att smyga in en person som så småningom får ta större och en mer självklar plats - det hade kunnat göras smidigare.
Män har ibland svårt med det abstrakta. Om du skulle fråga honom om när ungefär i tiden si och så kommer hända? Svarar han då?