Anonym (Trauma) skrev 2024-11-02 20:12:11 följande:
Lever man tillsammans så behöver man stötta varandra. Man måste hitta en bra balans i det och hjälpas åt. Det går inte att en styr och ställer och att den andra får rätta sig i ledet oavsett vad.
Den som är partner till någon som är allvarligt sjuk går genom ett trauma. Är man ett par då hanterar man motgångar tillsammans och utesluter inte.
Har man svårt det då bör båda två söka samtalsstöd tillsammans.
Sen finns det så klart gränser. Man kan inte spendera 24 timmar om dygnet med att älta.
De lever inte ihop. Det är bara några dagar sen A fick veta att den sjukdomen blivit värre. B har vetat om sjukdomen från start, så att kalla det trauma nu känns överdrivet. Hur som helst tycker inte jag att det är den sjukas ansvar att ta hand om B i det här. Hens ansvar är gentemot sig själv och vad hen behöver. B stängs inte ute, A pratar, men när hen själv vill.