Den sjuka eller den anhöriga?
A är allvarligt sjuk, men vill bara prata om sin sjukdom och prognos på eget intiativ.
B är hens partner och har stort behov av att prata med hen om sjukdomen för att hålla sig lugn.
Idag började A gråta när B tog upp det, vilket självklart inte var avsikten, men B känner ändå att hen måste få prata när hen behöver.
Självklart måste man respektera A! B får se till att skärpa sig och hantera sin oro på egen hand. A har det jobbigt nog ändå. Sedan måste B få prata om det också, men bara någon gång ibland, inte på det här påträngande sättet.
Den sjuka. Behöver du prata om det finns det andra att vända sig till
Självklart den sjuka. Den anhöriga får prata med andra.
B behöver hitta någon annan att prata med. Antingen en anhörig/vän eller någon i vården.
Den som är sjuk, så klart!
Den sjuka självklart
Lever man tillsammans så behöver man stötta varandra. Man måste hitta en bra balans i det och hjälpas åt. Det går inte att en styr och ställer och att den andra får rätta sig i ledet oavsett vad.
Den som är partner till någon som är allvarligt sjuk går genom ett trauma. Är man ett par då hanterar man motgångar tillsammans och utesluter inte.
Har man svårt det då bör båda två söka samtalsstöd tillsammans.
Sen finns det så klart gränser. Man kan inte spendera 24 timmar om dygnet med att älta.
Hur kan man vara så självisk som anhörig att man sätter sitt eget behov av att prata framför deb sjukes vehov av att inte prata!
B får självklart respektera A?s önskan. Sen är det jättetufft att vara anhörig också, men då får man prata med andra eller vända sig till vården, kommunens anhörigstöd eller stödlinje.
Här finns en hel massa telefonnummer för anhöriga:
https://anhoriga.se/stod--utbildning/stodlinjer-for-anhoriga/
Lever man tillsammans så behöver man stötta varandra. Man måste hitta en bra balans i det och hjälpas åt. Det går inte att en styr och ställer och att den andra får rätta sig i ledet oavsett vad.
Den som är partner till någon som är allvarligt sjuk går genom ett trauma. Är man ett par då hanterar man motgångar tillsammans och utesluter inte.
Har man svårt det då bör båda två söka samtalsstöd tillsammans.
Sen finns det så klart gränser. Man kan inte spendera 24 timmar om dygnet med att älta.
Anhörig kan ju ha flera olika betydelser. Två äldre systrar kan vara varandras anhöriga, likväl som en partner man har barn och bostad med kan vara. Så jag tycker att det beror lite på läget. Om min partner nu mitt i småbarnsåren blev allvarligt sjuk hade vi ju behövt prata om det, annat hade varit ohållbart för mig. Om man däremot är två väldigt självständiga individer är det ju lättare att bara prata om det när behov uppstår, så att säga. Men som någon tidigare sa, om man är i en kärleksrelation så tycker jag att båda har ett ansvar gentemot varandra att visa hänsyn och omtanke, då får man hitta kompromisser. Om A märker att B mår dåligt av att A inte vill prata så ligger det väl i As intresse, sjuk eller ej, att försöka möta B när det är möjligt. Samtidigt som det borde ligga i Bs intresse att inte pressa A om att prata. B borde dessutom ta stöd av vården, hen också.
Hej A! Blir en person i en nära relation allvarlig sjuk blir det en kris för båda. Det gäller att hitta ett sätt att gemensamt hantera det och då inte med enkla regler som att den sjuka alltid har rätt och prioritet.
Hej A! Blir en person i en nära relation allvarlig sjuk blir det en kris för båda. Det gäller att hitta ett sätt att gemensamt hantera det och då inte med enkla regler som att den sjuka alltid har rätt och prioritet.