Min man anklagar min dotter för att vara lesbisk!

Det är ju inte alls det han gör. Han SER hur de är tillsammans och hur de lever ihop. DU är däremot blind tydligen. Förbered dig på en chock den dagen din dotter tittar på dig och med samma ton som din man säger: "Men mamma, vi har varit ihop i flera år, har du inte fattat det än?".

Nu bor dom inte ihop. Men dom sover hos varandra 3-4 ggr i veckan. Och när dom inte sover hos varandra så träffas dom iaf. 

Nej, jag vet det, men de LEVER ihop även om de inte delar bostad 100 % ännu. Du kommer väl att vakna en dag du med.

Fast du menar att man inte kan göra detta med en kompis? 

Tala om för din man att han inte har med det att göra och om han absolut vill diskutera det med någon kan ha ta upp det med din dotter.

Inte på det sättet som du beskriver, nej. Du tar enstaka komponenter och undrar om man inte kan sova över hos en kompis, äta middag ihop osv. Ja, självklart! Men inte sova över 3-4 dagar i veckan, äta middag ihop så gott som dagligen och att benämna sig själva som ett "vi" hela tiden. Då låter det mer som att man är ett par.

Klart man kan. De kan så klart vara väldigt nära kompisar och om det har gått över i en kärleksrelation kommer hon att berätta när hon är redo.

Vadå "anklagar"? Har hon begått ett brott?

Hon har sin trygghet i sin bästa kompis. Hon förlorade sin andra bästa kompis i en trafikolycka när hon var 19. Sedan träffa hon Emma kort efter det och efter det har dom varit oskiljaktig. Hon och kompisen som dog då hon var 19 hade hon känt sedan hon var 3 år. Tycker folk drar väldigt förhastade slutsatser här. Min dotter kan även ligga och gråta massor över att det tagit slut med en kille och då har Emma även ringt mig ibland om vad vi kan göra. Så jag tycker att min man är elak i detta. Han prata med mig som jag är blind, naiv och dum i huvudet. Min dotter har lidit av psykisk ohälsa under många år, särskilt i tonåren. Vi gick på bup för 12 års ålder och hon gillar inte att vara själv. När hon inte är hos Emma så kommer hon hem till oss också. Så jag ser det mer som att min dotter är oförmögen att vara ensam. 

Hon är samtidigt vuxen och jag är glad att hon har någon hon kan umgås med. Men tror knappast att hon skulle bli helt knäckt av hjärtesorg så vi behövt hjälpa henne till en läkare för att få ångestdämpande om hon nu skulle vara kär i Emma. Jag tror faktiskt inte det. Min nya man var inte med innan utan vi träffades när min dotter va 21! Han var inte med innan och därför tycker jag det är fel att han drar massa konstiga slutsatser om vad deras relation handlar om. Som att han typ gick igång på detta. Så jag är förtvivlad över att han är okänslig och oförstående och inte kan tänka rationellt. 

Det är klart man kan. Fast kanske inte så ofta.
Sen kan jag tycka att din man inte borde lägga sig i det där utan det är upp till din dotter att berätta om de är ett par.
Och om så skulle vara fallet,är det i så fall så farligt?
Är inte det viktiga att hon hittar någon som är bra och som hon älskar?

Förtvivlad...? Du har inte funderat på att ditt eget dåliga mående kan ha präglat din dotters osäkerhet?

Du drar på sjukt stora växlar här. Antagligen är hon bisexuell och självklart skulle din dotter bli helt förstörd om Emma försvann ur hennes liv, oavsett deras relationsstatus. Du behöver inte vara upprörd på din nya man, det kan mycket väl vara så att han ser deras relation för vad den är och att du själv kan ha totalt fel.

Släpp det här nu och be din man ha en trevligare ton mot dig i fortsättningen. Han behöver inte idiotförklara dig bara för att du inte ser samma som honom.

Vem drar sjukt stora växlar? TS har inte skapat sin dotters dåliga mående och osäkerhet av sin förtvivlan. TS är förtvivlad över sin mans bristande förståelse för dotten. 

Att bli helt förtvivlad för att ens man misstänker att dottern är lesbisk är en överdriven reaktion. Hon tycker att han misstror hennes dotter, att han "anklagar" henne för att vara lesbisk, att han verkar oförstående mm. Om ts brukar ha så kraftiga reaktioner för småsaker så är detta så klart inte unikt för just den här situationen utan ett personlighetsdrag, något hon säkert burit med sig i många år och om man lever med en hispig förälder så ja, det kommer att påverka hur ens barn hanterar svårigheter också.

Detta handlar om att han inte förstår. Han ser inte helheten utan drar väldigt snabba slutsatser och ställde det inte som en nyfiken fråga eller fundering utan han var tvärsäker. Han ser inte hur det ser ut i övrigt. Hennes mående 

Och du blir "förtvivlad" för det....? Du ser inte själv att din reaktion är överdriven? Varför måste du öht ha en reaktion på det? Förutom då hur han tilltalade dig, vilket inte var ok.

Jag hade en superbra bästa väninna i drygt 25 år. Ett tag bodde hon hos mig, jag jobbade med henne på hennes krog och vi festade tillsammans var och varannan kväll. Vi var totalt oskiljaktiga och kunde ringa hur många ggr som helst till varandra när vi inte var tillsammans om allt och inget.

MEN vi har aldrig varit kära i varandra eller haft något annat än en mycket nära vänskapsrelation. Vi har båda dejtat män, haft förhållande med män och fått barn med män. 

Tycker din man beter sig väldigt märkligt och jag förstår att det stör dig. Dessutom har han inget som helst med hennes kärleks/sex relationer att göra utan kan helt enkelt bara skita i det! Punkt!

Saknar min bästa väninna varenda dag sen den dag hon gick bort för några år sen, aldrig stått en vän så nära någonsin och kommer aldrig uppleva den vänskapen igen. Du ser att din dotter mår bra av vänskapen med Emma och är glad för hennes skull. Tråkigt att din man inte verkar känna så.

Han har fördomar, uppenbart.

En anklagelse blir det väl först om man också hävdar att det är fel att ha en annan läggning eller relation än en heterosexuell.

Är det taskigt?
Nej, inte om han bara sagt det till dig och i övrigt beter sig schysst.

Min fd styvfar hade också liknande fördomar, att om man delar bostad så har man en kärleksrelation.