Kvinnan i förhållandet är allvarligt sjuk, men måste ju klara vardagen med handling etc ändå.
Mannen har lovat att svara oavsett vad om hon ringer.
Idag ringde hon oväntat medan han jobbade (datorjobb) och han svarade inte.
Hon känner sig sviken, då hon blivit dålig på vägen hem från affären och behövt hjälp. Han förstod inte att det var därför hon ringde och tycker att hon borde ha ringt flera gånger istället för att ge upp och ringa nån annan.
Fast när jag frågade rakt ut så svarade du inte att du var särbo, bara att du inte var frun. Du måste förstått att jag inte menade just att ni skulle vara gifta utan ha ett förhållande.
Det är bl a detta jag menar med att vara fyrkantig.
Har han svarat på varför han inte lyfte på luren denna gång?
Detta är vad jag avskyr med trådar där TS låtsas vara neutral berättarröst först (även om man fattar att det inte är så) för det ändras och smygs in information succesivt.
Varför inte bara stå för sitt perspektiv. Det blir aldrig neutralt ändå.
Du skriver i din TS att samtalet kom oväntat för mannen, sedan hävdar du att du varit tydlig att du gick ut.
Kan ju inte vara båda. Så antingen skrev du osant i början eller sen.
Du skriver att ditt tillstånd är så allvarligt att någon måste vara standby ständigt för att kunna påkalla ambulans men inte så allvarligt att du behöver trygghetslarm.
Går inte ihop alls.
För mig handlar denna tråden om orimliga förväntningar på sin omvärld.
Människor kan vara fina och finnas där men att bygga upp sin vardag på att en eller några människor ska släppa allt de har för händer som något ständig telefonakut är ursäkta mig vansinnigt. Det är bäddat för besvikelse.