Abort eller inte

Jag tog ut min hormonspiral för att bli gravid. När jag väl tagit ut den så känner jag mig att jag inte är redo ännu. Jag och sambon försöker undvika ägglossning osv. Vet att det inte är något prevention men jag tänkte att om jag blir gravid så gör det inget. 

Jag är nu gravid med tredje barnet. De första två veckorna var jag super lycklig. Jag hann tom gå på inskrivningsamtal hos barnmorskan. Men den lyckan varade inte länge. Jag har de senaste två veckorna börjat avsky tanken på att få ett till barn. jag avskyr min sambo. vi är så olika och bråkar mycket om barnen. Jag har ingen familj. Mamma, pappa och bror är död. Har några få vänner. Sambon har ingen familj i Sverige. alla bor i usa. Han har inte heller några vänner. jag drar det största lasset med ekonomin. Han tjänar mycket mindre än mig. 

Jag är aktiv i en skidförening. På kvällarna har jag möten ibland. det är nog svårt att få till det att mina två andra barn har barnvakt. Känner mig ensam och isolerad. Varför kan jag inte göra abort? Jag känner ingen lycka över barnet. Jag skulle helst vilja vara själv med mina två barn och separera med sambon. Men det vågar jag inte heller. För att jag är rädd att vara ensam. Jag riktigt avskyr min sambo. Jag tror jag bara hållit ihop med honom under åren för att ha någon. 

sorry för rörigt inlägg. Allt kom inte med i första inlägget så var tvugen att skriva om. Vad hade ni gjort?

Nja, jag är rädd att den inte gör det! Jag har tänkt periodsvis på att lämna honom, i ca 2 år. Men vågar inte för att jag är så jäkla ensam. Dålig ursäkt, jag vet. Men när han är på jobbet på kvällarna och jag är ensam med barnen så är jag glad. Förutom nu då, då jag är gravid. 
Absolut att vi har roligt tsm med barnen oftast. Men det negativa väger ju över det positiva. 

Jag Vetinte varför jag fick ett lyckorus när jag plussade och tyckte det var fantastiskt i ca två veckor. Känslorna nu är bara negativt. kanske är det därför jag har landat i det och öppnat ögonen, eller är det hormoner. svårt. 

kommer jag någonsin våga lämna honom är frågan. 

för övrigt har jag noll självrespekt. 

Nja, jag är rädd att den inte gör det! Jag har tänkt periodsvis på att lämna honom, i ca 2 år. Men vågar inte för att jag är så jäkla ensam. Dålig ursäkt, jag vet. Men när han är på jobbet på kvällarna och jag är ensam med barnen så är jag glad. Förutom nu då, då jag är gravid. 
Absolut att vi har roligt tsm med barnen oftast. Men det negativa väger ju över det positiva. 

Jag Vetinte varför jag fick ett lyckorus när jag plussade och tyckte det var fantastiskt i ca två veckor. Känslorna nu är bara negativt. kanske är det därför jag har landat i det och öppnat ögonen, eller är det hormoner. svårt. 

kommer jag någonsin våga lämna honom är frågan. 

för övrigt har jag noll självrespekt.