Abort eller inte

Jag tog ut min hormonspiral för att bli gravid. När jag väl tagit ut den så känner jag mig att jag inte är redo ännu. Jag och sambon försöker undvika ägglossning osv. Vet att det inte är något prevention men jag tänkte att om jag blir gravid så gör det inget. 

Jag är nu gravid med tredje barnet. De första två veckorna var jag super lycklig. Jag hann tom gå på inskrivningsamtal hos barnmorskan. Men den lyckan varade inte länge. Jag har de senaste två veckorna börjat avsky tanken på att få ett till barn. jag avskyr min sambo. vi är så olika och bråkar mycket om barnen. Jag har ingen familj. Mamma, pappa och bror är död. Har några få vänner. Sambon har ingen familj i Sverige. alla bor i usa. Han har inte heller några vänner. jag drar det största lasset med ekonomin. Han tjänar mycket mindre än mig. 

Jag är aktiv i en skidförening. På kvällarna har jag möten ibland. det är nog svårt att få till det att mina två andra barn har barnvakt. Känner mig ensam och isolerad. Varför kan jag inte göra abort? Jag känner ingen lycka över barnet. Jag skulle helst vilja vara själv med mina två barn och separera med sambon. Men det vågar jag inte heller. För att jag är rädd att vara ensam. Jag riktigt avskyr min sambo. Jag tror jag bara hållit ihop med honom under åren för att ha någon. 

sorry för rörigt inlägg. Allt kom inte med i första inlägget så var tvugen att skriva om. Vad hade ni gjort?

Förlåt men gällande beslut kan ingen ge dig svar
Det kan bara du göra.
Mitt bästa råd är ta kontakt med kurator, antingen på MVC eller på abortmottagning.

Du har ju flera beslut att fatta, både kring graviditet och kring livet framåt i övrigt.

Tror att du behöver få prata med någon...man är sällan bra bollplank åt sig själv

Du har redan två barn och i och med situationen ni befinner er i utan speciellt stort nätverk och ingen vad det låter som ?superfet ekonomi? så låter det inte så bra att skaffa ännu ett barn. Om ni har tre barn, hur länge kan du tänka dig på med sambon då? Eller vill du separera innan det kommer? 

Vad har du för möjligheter om ni separerar? Räcker din lön till ett boende stort nog för 3 barn där de kan få egna rum, fritidsaktiviteter osv eller kommer det bli tufft för dig? 

Hur kommer det sig att du vänt så fort i känslorna kring sambon eller har detta pågått under lång tid? 

Nja, jag är rädd att den inte gör det! Jag har tänkt periodsvis på att lämna honom, i ca 2 år. Men vågar inte för att jag är så jäkla ensam. Dålig ursäkt, jag vet. Men när han är på jobbet på kvällarna och jag är ensam med barnen så är jag glad. Förutom nu då, då jag är gravid. 
Absolut att vi har roligt tsm med barnen oftast. Men det negativa väger ju över det positiva. 

Jag Vetinte varför jag fick ett lyckorus när jag plussade och tyckte det var fantastiskt i ca två veckor. Känslorna nu är bara negativt. kanske är det därför jag har landat i det och öppnat ögonen, eller är det hormoner. svårt. 

kommer jag någonsin våga lämna honom är frågan. 

för övrigt har jag noll självrespekt. 

Nja, jag är rädd att den inte gör det! Jag har tänkt periodsvis på att lämna honom, i ca 2 år. Men vågar inte för att jag är så jäkla ensam. Dålig ursäkt, jag vet. Men när han är på jobbet på kvällarna och jag är ensam med barnen så är jag glad. Förutom nu då, då jag är gravid. 
Absolut att vi har roligt tsm med barnen oftast. Men det negativa väger ju över det positiva. 

Jag Vetinte varför jag fick ett lyckorus när jag plussade och tyckte det var fantastiskt i ca två veckor. Känslorna nu är bara negativt. kanske är det därför jag har landat i det och öppnat ögonen, eller är det hormoner. svårt. 

kommer jag någonsin våga lämna honom är frågan. 

för övrigt har jag noll självrespekt. 

 

Jag håller med. Försökte kontakta barnmorskan idag, hoppas hon ringer upp. dock lite pinsamt att jag var jätte glad vid inskrivningen på mvc, och två veckor senare är jag helt labil. Men men.. 

Sorry men sjukt äckligt att vilja bli gravid och ta ut spiralen för det för att sen göra abort (om du nu gör det).. ingen respekt för barnet i magen inte utan allt handlar bara om dig verkar det som. Men jag hoppas du tar ditt förnuft till fånga

Absolut! Jag håller verkligen med. Det var jäkligt dumt. Nja det handlar snarare om min situation och mina två barn som existerar. Det är verkligen vidrigt. Hatar mig själv för det. 

Strunta i vad hon kan tänkas tycka om dig.
(Och även negativa saker folk kan tänkas skriva här i tråden)

Barnmorskan är proffessionell och med största säkerhet träffat fler i din sits.
Inte alls ovanligt med mycket känslor och ambivalenta tankar när man är gravid.
Du behöver stöd i att sortera tankar och känslor....
Inget konstigt alls

Tack för din förståelse!  

Hur är det med empatin?

Varför gå gå på någon som uppenbart mår dåligt och söker stöd i en svår livssitutation?

Hon skriver ju uttalat att hon ångrade sig efter uttaget och faktiskt inte försökte bli gravid

Ja, du har hamnat i en knipa som heter duga. 

Varför tog du ut spiralen när du under en längre tid haft då negativa känslor om din sambo?
Varför ens börja planera ett 3:e barn när du avskyr din sambo?

För att vi hade en bra period. Jag har inte avskytt honom förrns nu. Förut har jag haft smygande känslor periodvis att jag ska lämna honom. 

Då förstår jag att det inte är lätt. 
Ta kontakt med din barnmorska. Lägg alla tankar åt sidan vad gäller vad andra tycker och tänker och fokusera på dig. Du behöver hjälp i detta