Kan ni lärare förklara en sak för mig

Som många redan beskrivit är det stor skillnad på den gamla 1-an och dagens Underkänd.

Jag vet också många unga som mått väldigt dåligt av oron över att bli underkänd. I gamla tidens system fick man iaf ett betyg, vilket som andra skrivit möjliggjorde vidare studier. Idag kan man, om man har det tufft i något ämne,  plugga och göra sitt allra bästa men ändå bli underkänd. Det är tufft för ungdomar på 13 år och uppåt och jag tror faktiskt att dagens betygsystem ökat på den psykiska ohälsan hos unga.

Och jag tror absolut att en elev kan klara en utbildning på gymnasiet även om man inte blev godkänd i ett ämne.  

Jag tror ändå att man generellt skulle tjäna på att inte ha underkänt som betyg. Både på att stress och psykisk ohälsa skulle minska och även på att fler skulle kunna ta sig vidare både från högstadie och gymnasie till utbildningar som skulle kunna fingera utmärkt utan godkända betyg i vissa ämnen. 

Jag tycker att skolsystemet är väldigt fyrkantigt och tufft och det passar verkligen inte alla unga. De kan ju trots det ha väldigt mycket att bidra med i samhället, men blir tidigt uteslutna genom att inte kunna gå vidare i utbildningssystemet med de betygskrav som råder idag. Tycker skol- och betygssystemet skulle försöka stötta mer istället för att slå ut. Livet är rätt hårt för unga som det är idag ändå.

Tror också att de invändningar som finns i tråden utgör mindre problem i praktiken. Tror att det är ytterst ovanligt att de som går ut med har 1-a i matte i 9-an vill gå Natur. Som många skriver bör det väl i så fall kunna finnas andra system för att "förhindra" detta (och kanske än mer på högskolenivå).

Håller verkligen med!

Förutom att det är negativt samhällsekonomiskt att så tidigt slå ut många ungdomar (eller iaf ge dem en krångligare väg till arbetslivet) vill jag (återigen) påtala stigmatiseringen och den dåliga självkänsla/psykiska lidande det ger med att bli underkänd.

Håller med andra i tråden om att det är skillnad när det är dags för högskolestudier. Där jag tycker att vi ska ställa krav, till viss del för att undvika inflation i högre utbildning. Men dit finns också fler vägar (komvux, högskoleprov, arbetslivserfarenhet, praktiska prov)och ett större tidsfönster. En del kanske har haft det tufft i både högstadium och gymnasium, men har utvecklats och känner sig redo att börja plugga fram mot 30-årsåldern. 

Sen tycker jag det är jättebra med YH-utbildningar som finns. Ett bra alternativ om du inte kan/vill plugga på högskola. Bra utbildningar som ofta leder till jobb.