Dottern får utbrott av minsta ljud och rörelse

Känner igen mig i din dotter och hade det också fruktansvärt jobbigt med ljud och vissa rörelser i hennes ålder. För mig bottnade det i Misofoni och mycket stress i livet.

Förstår att det är tufft som förälder att hantera och att det är lätt att brusa upp och reagera i affekt men det kommer inte att hjälpa din dotter. Är hon någorlunda som mig så är de där vredesutbrotten inget hon ?väljer? utan en reaktion på en situation som överväldigar hennes nervsystem. Att gräla med eller skamma ett barn/tonåring i ett sånt läge för en reaktion som hon inte har någon kontroll över kommer bara att bryta ner hennes självkänsla i längden. Alternativt att hon börjar isolera sig mer och mer för att undvika ljuden och rörelserna som triggar henne. 

Som förälder har man ett ansvar att söka hjälp i ett sånt läge. Själv kontaktade jag BUP som 15-åring och fick till slut den hjälpen som jag behövde: KBT och medicinering. Att medicinera med SSRI i så ung ålder är dock inget jag vill uppmuntra och i mitt fall handlade det också om att jag var väldigt deprimerad pga av situationen hemma.

Vill också uppmuntra dig som förälder att prata med din dotter, utan anklagelser eller tillrättavisningar. Hon förstår helt säkert att hennes reaktioner är överdrivna. Men hon behöver stöd i den här situationen, någon som frågar upp om hennes mående och som kan hålla space för hennes känslor och upplevelser utan att döma och skamma.