Varför tror ensamstående mammor att man vill ta hand om deras barn?

Utvalet blir ju väldigt litet om man siktar på 30-40-åringar utan barn.

Man kan ha paketet utan ansvaret. Man kan laga mat tillsammans, göra saker, åka på semester utan att behöva ta ansvar för partnerns barn. Är partnern en kväll så kan man fråga snällt innan om denne kan ordna mat till barnet, annars får man lösa det på annat vis om inte barnet är stort nog att laga mat själv. Att däremot förutsätta att den ickebiologiske föräldern ska ordna med mat är väldigt fel. 

Jag har varit barnet i en sådan konstellation. När alla tre var hemma turades mamma och hennes sambo om att laga maten. När jag blev gammal nog att lära mig så gjorde även jag middag till alla med jämna mellanrum. 

Men, mammas sambo har aldrig lagat mat åt mig när mamma jobbade skift, det gjorde jag själv (var typ 10 när mamma började jobba skift). Han har aldrig hämtat på dagis eller fritids. Han var en extra "lekvuxen" i mitt liv. Vi åkte på semester ihop, absolut, men kostnaderna och ansvaret för mig var mammas. 

Det går hur bra som helst att umgås med ett barn utan att ta ansvar för sagda barn. 

Man vill inte vara nummer 2,3 eller 4 när man skaffar barn med en kvinna. Man vill vara den som först skaffar barn med den specifika kvinnan.

 

Är det bittert och föraktfullt att uttrycka preferenser och önskemål för en ny partner när man redan har barn sedan tidigare och är nöjd med det?

Nej, VEM vill ta hand om någon annans barn, någo man själv ine har givit upphov till eller som för ens gener vidare.

Finns alldeles för många "fruntimmer" som tycks tro detta och att man som singel utan barn skall finnas till hands och handa för dem NU när man tidigare blivit ratad.

... och vilken seriös skötsam ordentlig man vill öht ha någon som varit runt med ... "halva kompanier" ??

12