Varför tror ensamstående mammor att man vill ta hand om deras barn?

Visst är det intressant. Jag har aldrig blivit riktigt seriös med någon som har barn, men det har räckt med ganska planlöst dejtande för att vissa har tyckt att jag ska engagera mig i deras barn. Jag förväntas vilja hänga med dem och passa dem.
Jag är numera jättestrikt med att jag har inget romantiskt eller sexuellt med någon som har barn, alls. För även något oseriöst kan bli seriöst till slut, och jag vill helt enkelt inte leva ihop med någon som har barn (jag har själv inga). Vissa har stört sig på dessa och jag sagt att jag diskriminerar, men varför skulle jag inte få ha det kriteriet när jag känner som jag gör? Lika bra att vara ärlig med från början att har du barn så är det inte dig jag vill leva med.