Varför tror ensamstående mammor att man vill ta hand om deras barn?

Ensamstående pappor vill väl också gärna flytta ihop och få avlastning? Särskilt om de har barnen halvtid eller mer. Man läser ju ofta om bonusmamma-fällan här.

Det verkar som kvinnor oftare utnyttjas som hushållerska och barnvakt. Män utnyttjas oftare som plånbok.

Och här har vi kanske svaret. Förutom att de män och kvinnor som har bråttom in i en ny relation, med hopflytt osv, ofta vill leva ihop med någon och hoppas att det ska lyckas denna gång, tror jag att de faktiskt tror - eller inbillar sig - att det gynnar barnen. Vilket det ju kan göra, på sätt och viss, om barnen får det materiellt bättre samt fler vuxna omkring sig.

Men det hänger på att relationen är stabil och att det funkar med eventuella bonussyskon. Att flytta ihop utan att ens beakta detta är direkt oansvarigt. Tar relationen slut (vilket inte är ovanligt) rycks barnen upp på nytt, vilket knappast gynnar dem oavsett hur de hade det innan.

Man hör ju också om mardrömsscenarier där föräldrarna har tvingat barnen att bo ihop fast det inte alls funkar, eller barn som växer upp med 4-5-6 olika styvpappor eller styvmammor. Ingen trygghet eller kontinuitet alls. Sådana föräldrar borde inte vara föräldrar.