Varför tror ensamstående mammor att man vill ta hand om deras barn?

Ja fy, skulle aldrig flytta ihop med en man som har barn. Mitt barn är snart vuxet och jag vill inte behöva umgås eller ta hand om någon annans småbarn. Jag vill träffa en man med utflugna barn, allt annat är otänkbart för mig. 

Inte jag heller.
Helst ska han inte ha barn alls.

Mina är vuxna och utflugna, så jag har inga att ta hänsyn till.
Som tur är så har min partner inga ungar.

Undrar också det.

Om jag skilde mig och träffade någon ny så skulle jag nog vara särbo åtminstone tills mina barn är utflugna. Kanske även efter det. 

Men jag har stort behov av att få rå mig själv, och klarar fint av att vara ensam och hantera min egen tillvaro. En del är kanske mer beroende av stöd och hjälp i vardagen och klarar inte av att leva ensamma. 

Problemet med att dejta tjejer som har barn är ju att man få ju en relation med både henne och hennes barn. Det blir tufft om det tar slut. för man kommer ju sakna både henne och barnen. 

Jag tyckte att min nya sambo tog av min och barnens tid när han flyttade in. Aktiviteter jag kunde göra som singel och under dejtingfasen, städa, tvätta, renovera och utföra nån hobby försvann när han kom in i bilden. Jag hade ju redan heltidsjobb och barn både på heltid och deltid. Så eftersom han ville han ha min tid tex framför tv:n på kvällen eller göra nån utflykt på helgen när vi började bo ihop, ja då fick han också helt enkelt börja ta ansvar för hemmet mm.  Jag kunde absolut inte hinna med både honom och allt annat. Och även då han nu gör det så kan det fortfarande vara svart för mig att prioritera in hobbys då livet som sambo är annorlunda. Man får andra prioriteringar när man planerar livet med nån annan än bara sig själv 😊

Man kanske bara ska dejta personer utan barn då

Fattar inte hur människor resonerar i denna frågan. Alla är så egoistiska idag och allt handlar om de själva i relationer- kompromissa det vill man inte. Partner jag ska träffa ska ge mig all tid och har personen barn så kommer de alltid före??? men inte fan konkurrerar en vuxen man med ett barn?? Jag har själv ett barn på deltid  och när man stött på någon så verkar det som att man är kul att hänga med ett tag men så drar de sig ur för att man har barn.  Varför slösa min tid från början? 🙄. jag har även träffat män med barn så det är inte det. Men jag tänker såhär - alla krav man har- när man blir kär så spelar väl  sådant inte så stor roll i slutändan? man väljer liksom inte bitar ur människor. Det är inte så att jag är massmördare som suttit inne och är liksom en vandrande röd flagga - jag har ett barn , vilket de flesta kvinnor över 30 faktiskt mer eller mindre har. vad fan förväntar sig folk? Orörda Madonnor överallt?  Och varför har män en bild av oss att vi ska va trasiga och redan kasserade, ? och alla dessa män jag träffat, jag har högre utbildning och karriär än de flesta av dem. det  hade nästan blivit så att jag hade fått försörja dem och inte tvärtom. 🙄🙄

Nej, men det visar på att jag kan ta ansvar och försörja mig och ta hand om mitt egna barn. Varför ska jag behöva en man för det? Jag vill träffa någon för kärlek- inte för att ha som hjälpreda och passa eller försörja mig och mitt barn. Suck 🥱🥱 blir så trött på vissa män asså. lnte konstigt barnafödandet är lågt Bland kvinnor. Jag hade gärna skaffat fler barn. Men om män och kvinnor har den synen på att inte vilja bilda relationer med personer som redan har ett barn - då har vi ett samhällsproblem: 

Men hitta då en kvinna utan barn så får du vara nr 1.Borde väl inte vara ett problem,eller hur.Om det är så viktigt för dig.

Nu förvandlades din tråd till något helt annat. Låter aningen föraktfullt. Du verkar se ner på mödrar. Är det därför du startade tråden? Du hittar ingen barnfri tjej i 30-årsåldern och är bitter för att det inte kryllar av såna?

Hur menar du när du säger "likvärdig partner"? 

Det låter för mig som att han vill träffa någon att ha en kärleksrelation med, för relationens egen skull, utan att ha något annat syfte annat än kärlek, men i övrigt behålla sitt och barnens nuvarande liv, dvs han är inte intresserad av stora förändringar för barnen eller att skapa en ny familj i brådrasket. 
Tycker han resonerar sunt. 

Exakt som ensamstående pappor vill!Få en hushållerska och extramamma till sina barn såklart!

Som jag trodde alltså. De med yngre barn vill ofta foga ihop familjerna och tror att barnen kommer att anpassa sig. De som har äldre barn inser oftare hur svårt det kommer bli och är dessutom vanligtvis nöjda med att vara ensam vuxen med barnen. Det är ju en helt annan sak att vara ensam vuxen med halvstora barn än att vara det med små barn. 

Börja leta i din egen ålder eller lite äldre så ska du se att du får lättare att hitta någon som vill ha det som du. 

Hur gammal är ditt barn?

Ännu långt ifrån självgående...

Men hon ska vilja göra det med dig, är det så man ska förstå det?

Skulle gissa att singlarna utan barn dessutom undviker ett förhållande pga ditt barn. Av i princip samma skäl som dig. Skulle föreslå att du riktar in dig på singelskapet i några år och sen träffar en (likvärdig) jämnårig 50-åring. (Alternativ fortsätter med singelskapet)

Med ett singelskap så har du inga hinder från att skapa ditt eget liv med barnet. Enbart positivt.

Jag har för egen del två "barnkullar" med ett barn i varje, när jag var 40 var mina ungar 21 och 4. Det du!