Varför är flickor så dåliga på bollsporter? Gymnastiken i skolan och lite annat.....

Ja det är faktiskt lite anmärkningsvärt.

Om du tar ett lag med 9-åringar i valfri bollsport så finns det egentligen ingen anledning till att tjejerna inte skulle kunna hävda sig mot killarna. De är lika stora, lika snabba, lika starka.

Men med ytterst få undantag så är det milsvid skillnad. Inställning, fart, hårdhet i närkamper och annat skiljer rejält. Så även teknik (det är ju delvis för att killarna blir tvingade att lära sig hantera bollen på mindre tid eftersom deras motspelare jagar som illrar mer än hamstrar).

Så varför skiljer det där? Jag vet faktiskt inte. Ställer tränarna hårdare krav på killarna? Är grupperna mindre på tjejsidan så man inte kan ha hårdare krav för då slutar några och det blir ingenting av det?

Jag spelade mycket fotboll med killar som yngre. Inte organiserat men på raster och annat. Sen gick jag fotboll på gymnasiet och då var det mixat. Då var det ju otrolig skillnad på en fotbollsplan som tjej och kille i tonåren. Man fick verkligen spela utifrån tanken att man aldrig skulle vinna en löpduell. Jag är snabb som kvinna betraktat men det hjälper inte. Men upp t o m 7an - 8an upplevde jag aldrig problem. 

Fun fact så är jag nu återigen jämnsnabb med män i min egen ålder när jag jagar bollar. Men det säger nog mer om hur mycket fart de tappat :) Dock är jag brutalt mycket lättare så jag bufflar ju inte undan någon. Men man kommer långt på fart, en ork som överstiger de flestas och pannben.

Men icke bollspelande pojkar kanske har pysslat med bollar ändå. Om du hängt med kompisarna och spelat på gården ibland som liten är det ju milsvid skillnad mot om du aldrig gjort det. Om det dessutom inte anses ok att iaf inte försöka som kille så blir det ju så att killarna lär sig om än i vissa fall motvilligt. 

Lite som att jämföra en norrbottning och en skåning som aldrig organiserat åkt längdskidor eller skridskor. Jag lovar att den generella norrlänningen som inte anser sig vara bra på skidor och skridskor slår den generella skåningen med hästlängder för att vi helt enkelt ändå gjort det under uppväxten, vare sig vi velat eller inte.

När jag var barn tävlade jag med en kompis lillebror om vem av oss som först skulle lyckas kasta en snöboll upp på ett hyreshus (bottenvåning + 3 våningar högt) vi höll på 1,5 vinter innan någon av oss lyckades.

senare i skolan vann jag kast med liten boll med typ 20 m framför tvåan på tjejsidan (och hon slog ändå trean med mycket också). Man blir bra på det man tränar på.

Jag upplever inte att tjejer generellt sätt har sämre balans eller bollsinne. Men just på gruppnivå i lagidrotter tenderar de att inte ge varandra samma utmaning, inställning och utveckling som killar i samma ålder. Det borde man kunna komma tillrätta med.

Går man däremot på individuella idrotter blir inte skillnaden lika påtaglig för du är inte beroende av din omgivning på riktigt samma sätt och det är lättare som duktig att träna med och mot de på samma nivå oavsett ålder och kön. Du är inte beroende av att laget är på samma nivå. 

Ser jag till mina egna barn har två av fyra grym balans. En rätt kass, en skulle jag säga helt normal. Men han som från början hade rätt kass balans har ju varit heeeeeelt orädd för att slå sig och därigenom lärt sig den hårda vägen. Den ena av dem som haft grym balans har aldrig tagit en risk i hela sitt liv. Den enda ungen jag vet som lärt sig cykla utan att ramla en enda gång. Om man aldrig testar en grens utvecklas man inte som man hade kunnat. På många sätt är inställning så mycket viktigare än vad man börjar. 

Frågan är ju bara hur man får till det praktiskt. 

Pratar vi lagidrott så är det ju också ett lagbygge som ska till. Serier, cuper och annat är fortfarande uppdelat efter kön och framförallt kommer ju alla inte in i puberteten samtidigt. 

Har man en stor förening kan jag absolut sympatisera med tanken på att ett pass i veckan köra blandade träningar som mer är nivåindelade än könsindelade men då kommer ungar vilja vara med sina vänner och tränare kommer inte stå i kö för att ta den gruppen som är mer intresserade av att bygga mönster i konstrgräsets plastpluppar än att faktiskt spela fotboll.

I individuella idrotter är det mycket enklare och där sker det ju också. Mina barn har t ex tränat friidrott och där är det blandat.

Så även om jag gillar tanken i teorin så tror jag det är lurigt i många fall i praktiken.

Sen finns ju idrotter där det faktiskt skiljer sig mellan vad pojkar och flickor ska träna. Där blir det ju svårt att ha gemensam träning oavsett.