Det är synd om skilsmässobarn
Fast undersökningar har ju visat att barn med separerade inte mår mycket sämre än barn till sammanboende föräldrar. Att något fler barn mår sämre hos separerade föräldrar beror sannolikt på konflikt mellan föräldrarna, vilket sannolikt inte varit bättre om de levt ihop. Alltså hade nog många av dessa barn snarare mått ännu sämre om föräldrarna hade hållit ihop.
Jag tror nog det gör större skada för barnen att leva i ett hushåll med två vuxna som inte trivs ihop. Och vad ger man barnen för bild av hur kärlek ska vara? Många tar ju upp just det som ett problem att hur ska barnen hos separerade föräldrar lära sig hur riktigt kärlek ser ut. Jag undrar snarare hur ska barn till föräldrar som håller ihop endast för barnens skull få en vettig bild av hur kärlek ska se ut?
Jag tror nog att barn till separerade föräldrar kan må minst lika bra som barn till separerade föräldrar. Men det hänger såklart på föräldrarnas förmåga att samarbeta och såklart hur de prioriterar barnen. Dåliga föräldrar är dåliga föräldrar oavsett om de är gifta eller separerade, bra föräldrar är bra oavsett också. Man kan inte skydda barnen mot allt tråkigt i livet, men att ha två trygga hem är då bra mycket bättre än ett otryggt hem med bråk, tjafs och bitterhet kan jag tycka. Mina föräldrar bråkade mycket, de trodde nog att de dolde rätt bra, men som barn och som en familj som bor ihop krävs det rätt lite för att man ska märka spänningarna och att det ska bli jobbigt. Inget jag vill att mina barn ska behöva leva med.