• Anonym (M)

    Det är synd om skilsmässobarn

    Fast undersökningar har ju visat att barn med separerade inte mår mycket sämre än barn till sammanboende föräldrar. Att något fler barn mår sämre hos separerade föräldrar beror sannolikt på konflikt mellan föräldrarna, vilket sannolikt inte varit bättre om de levt ihop. Alltså hade nog många av dessa barn snarare mått ännu sämre om föräldrarna hade hållit ihop.

    Jag tror nog det gör större skada för barnen att leva i ett hushåll med två vuxna som inte trivs ihop. Och vad ger man barnen för bild av hur kärlek ska vara? Många tar ju upp just det som ett problem att hur ska barnen hos separerade föräldrar lära sig hur riktigt kärlek ser ut. Jag undrar snarare hur ska barn till föräldrar som håller ihop endast för barnens skull få en vettig bild av hur kärlek ska se ut? 

    Jag tror nog att barn till separerade föräldrar kan må minst lika bra som barn till separerade föräldrar. Men det hänger såklart på föräldrarnas förmåga att samarbeta och såklart hur de prioriterar barnen. Dåliga föräldrar är dåliga föräldrar oavsett om de är gifta eller separerade, bra föräldrar är bra oavsett också. Man kan inte skydda barnen mot allt tråkigt i livet, men att ha två trygga hem är då bra mycket bättre än ett otryggt hem med bråk, tjafs och bitterhet kan jag tycka. Mina föräldrar bråkade mycket, de trodde nog att de dolde rätt bra, men som barn och som en familj som bor ihop krävs det rätt lite för att man ska märka spänningarna och att det ska bli jobbigt. Inget jag vill att mina barn ska behöva leva med. 

  • Anonym (M)
    Anonym (Diamant) skrev 2024-11-15 06:56:01 följande:
    Jag tror tyvärr det ligger mycket i att se sina föräldrar vara kärleksfulla mot varandra, för att kunna bilda sunda relationer senare i livet. Det är dem som visar vägen. 
    Fast man måste ju knappast leva ihop med den andre föräldern för att kunna visa hur en sund relation ser ut. Snarare anser jag att det knappast är sunt att stanna i en dålig relation då ger man ju verkligen inte barnen en sund syn på hur en relation bör se ut. Jag är själv uppvuxen i ett hem med vuxna som minsann skulle hålla ihop, det var inte hälsosamt för någon av oss, och jag önskade många ggr att de bara skulle gå isär för allas skull. Ingen mår bra i ett hus där två personer inte trivs ihop, hur mycket de än låtsas något annat. Då är det definitivt bättre att gå vidare och träffa någon annan där relationen faktiskt är sund och visa hur det faktiskt ska se ut. 
  • Anonym (M)
    Anonym (Tb) skrev 2024-11-17 10:25:50 följande:
    Grattis, förmodligen är du en robust person som klarar omvälvande påfrestnigar på ett bra sätt. 

    Men för många barn som är med om skilsmässor ser det helt annorlunda ut. Ofta får dessa barn problem med skamkänslor till följd av en negativ självbild eftersom de omedvetet gör antagandet att det är något fel på dem om inte ens deras föräldrar är beredda att låta dem ha sin familj ifred.

    Och om inte ens barnens föräldrar anser att deras situation är viktigare än föräldrarnas egna privata välbefinnande så drar barnen slutsatsen att ingen annan heller kommer att tycka det och så börjar de att isolera sig eller att dölja känslor bakom masker vilket bara skapar nya problem.

    Så mycket vrede, ångest och depression har sitt ursprung i denna skam som skilsmässobarn bär på.
    Vad bygger du dessa antagen på? För undersökningar har visat att den mentala hälsan hos barn med gifta och separerade föräldrar faktiskt inte är så stor, och tar man dessutom bort faktorer som ekonomi och dålig hälsa hos föräldrarna så är nog skillnaderna i princip borta. Skammen kommer ju snarare från folk som tycker att föräldrar som separerar borde skämmas. Har man stabila och bra föräldrar som kan samarbeta och kompromissa så spelar det inte så stor roll om de är separerade, men kan föräldrarna inte samarbeta och är ostabila antingen mentalt eller ekonomiskt så drabbar det barnen oavsett om föräldrarna bor ihop eller inte. 
Svar på tråden Det är synd om skilsmässobarn