Det är synd om skilsmässobarn

Jo, det är synd om de barnen, de får dela upp sitt liv i olika delar från låg ålder och det kommer att följa dem hela livet. Och många av de barnen får gå igenom många separationer under uppväxten då det är vanligt att även nästa och nästa relation som föräldrarna har spricker.Är det inte bättre att låta bli att skaffa barn om man inte älskar varandra och kan vara en funktionell familj? Om man skiljer sig redan när barnet är i förskoleålder så har man ju knappt blivit förälder innan man skiljer sig. Hur kan en skilsmässa lära barnet vad kärlek är? Om man väntar med relation och barn tills man är mer mogen att hantera det så kan man hålla ihop trots påfrestningar. Det är ju inget tvång att skaffa barn heller. 

Det märkliga är väl varför man skaffar barn i en sån situation. Och att en person skulle verka så lämplig innan man får barn och sen blir ett monster när barnen kommit köper jag inte. I så fall har man haft för bråttom eller inte tänkt efter ordentligt. 

Sen är ju den där mannen barnens pappa oavsett om ni lever tillsammans, så hur blev detta så himla bra för dina barn egentligen? De har fortfarande fötts och levt i en fruktansvärd situation och har fortfarande en väldigt dysfunktionell pappa.

Just skilsmässan är väl bara plåster på allt det andra de blir utsatta för?

Man kan dock låta bli att skaffa barn med en sociopat.

Och sluta dra allt till extremer och låtsas som att alla skilsmässor beror på såna enormt dysfunktionella orsaker.

De flesta går i sär för att de är för omogna och obetänksamma för att hantera en riktig relation. De tröttnar på vardagen med varandra, orkar inte kämpa när det blir lite trist, orkar skaffa ungar men orkar sen inte vara föräldrar. Ofta skaffar de nya familjer snabbt efter skilsmässan och utan att tänka efter, med nya separationer och ungar som ska forslas fram och tillbaka.

Och konflikter finns det gott om även efter skilsmässan, så att det blir lugn och ro för barnen när föräldrarna väl separerat är det ju ingen garanti för. Nä, då ska det bråkas om veckor, pengar, fritid, nya ungar, vinterjackor, sommarlovet och fan och hans moster. Och ungarna mitt i alltihop, med väskan, vandrande mellan sina omogna vuxna. 

Och jo, det är synd om de barnen. För de får bära bördan av sina föräldrars oförmåga. 

Dels så finns det inga som helst garantier att en skilsmässa gör slut på bråk och våld. Tvärtom, så brukar föräldrar som bråkar, bråka oavsett om de lever tillsammans eller inte. Och gärna bråka om barnen, och varför inte genom barnen?

Och bonusfamilj i lycka och harmoni? Det kanske förekommer, men motsatsen är precis lika trolig. Nya partners som avskyr styvungarna, nya par som skaffar nya ungar alldeles för tidigt, många bonusfamiljer som också går isär..

Håller med om att förskollärare ofta är trista.

Men det ändrar inte det faktum att även skilsmässor ofta är dåliga för barnen. 

Jag anser att många borde tänka efter både ett och flera varv innan de skaffar barn och sen inser att de är fientligt inställda till varandra och vill skiljas.

Det är säkert en utopi, men många verkar ha alldeles för bråttom och skaffa barn utan att veta att relationen håller för det. 

Och sen kan man erkänna att detta med skilsmässan blir inte bra för barnen, utan det är för de vuxnas skull, på barnens bekostnad. Inte låtsas att barnen får det så himla bra med varannan vecka, leva i kappsäck, nya bonuskonstellationer. För ofta så blir det inte så himla bra för barnen. 

Desto större anledning att vänta, tänka efter och vara lite mer kräsen i relationen innan man skaffar barn. 

och igen, de flesta skilsmässor beror inte på att den ena är psykopat utan på att den ena eller båda är oförmögna att hantera relationen, vardagen, barnen. Och antinfen skaffar barn innan relationen är redo, eller ger upp för snabbt när det blir lite jobbigt. 

och det är barnen som betalar för de vuxnas skilsmässa.

Ja, det låter jättetråkigt att skaffa barn med nån som visar sig vara psykopat och att skilsmässan sen kommer som en räddning. Och trist för dina barn att ha denna pappa oavsett om ni är tillsammans eller inte.

Men om du försöker höja blicken en aning från ditt speciella fall så är det ju knappast så att det du beskriver är den vanligaste orsaken till en skilsmässa. 

Nä, det är kanske så att du blir dömd oavsett. Och det kan också vara så att barn far illa av en skilsmässa oavsett.

För barnet som tvingas leva i kappsäck eller förlora en av sina föräldrar blir det ju en förlust och en trist livssituation oavsett om separationen beror på att pappa är psykopat eller att föräldrarna bara tröttnade på att ara tillsammans. 

Om nu dina föräldrar fungerade så dåligt som par att de separerade när du var liten - varför skaffade de ens barn tillsammans då? Det är där jag tycker att fler borde tänka efter lite innan de sätter barn till världen.

Det är väl precis det där oj hoppsan som man bör undvika om man sen inte klarar av att leva med den andra föräldern. Samt att om man är vänner så kan man ju fungera som par om man bara vill.

Men såklart lättare att låta barnen ta konsekvenserna av hoppsan och inte tillräckligt kär. 

Det är fullt rimligt att ha synpunkter på en företeelse som innebär att barn riskerar att fara illa eller ha en orimlig livssituation. Separationer och barn med som flyttar runt har blivit så vardagligt att vi inte ens verkar fundera på hur det faktiskt blir för barnen. Allt handlar om hur det ska bli bra för de vuxna, och ofta på barnens bekostnad.

Att du känner dig dömd speglar väl bara att du egentligen vet att detta inte är så bra, men du försöker försvara dig känslomässigt genom att komma på en massa ursäkter.