Det är synd om skilsmässobarn

Jag tror det tar emot oerhört mycket att erkänna för sig själv att man gör nåt som är i ens eget intresse och inte barnens för man vill inte skada sina barn. Visst är det ren misshandel (fysisk/psykisk) som pågår så är det en sak, men i dom allra flesta fall är det inte så. Att ena parten eller båda har fått nog av nån anledning är den vanligaste anledningen. Barn älskar sina föräldrar och vill ha tillgång till dom så mycket som möjligt. Att då hoppa mellan dom eller tvingas välja är inte optimalt.

Är inte heller helt ovanligt att åtminstone ena parten mår riktigt dåligt under/efter en skilsmässa vilket barnet känner av. Och att sen efter ett tag ev. tvingas att dela sin förälders uppmärksamhet och tid när föräldern börjar träffar nya partners är sällan speciellt kul det heller.

Maken och jag tror jag kommer att skilja oss när barnen flyttar hemifrån om några år. Vi har helt enkelt vuxit ifrån varandra, men just nu låter vi barnen ha sin trygga uppväxt med oss båda nära till hands.