• Anonym (Nja)

    Det är synd om skilsmässobarn

    Anonym (T) skrev 2024-10-28 19:33:26 följande:
    Vad är det du tycker är konstigt med frågeställningen? Jag ber om ursäkt om du blev upprörd det är inte meningen att smutskasta någon.

    Jag har lagt märke till att fler föräldrar skiljer sig numer under alla år som jag jobbat inom förskolan och tycker att det är en tråkig utveckling. Jag ser dagligen hur skilsmässobarnen mår dåligt och ändrar beteende i förskolan när föräldrarna skilt sig
    Nu var det inte jag som skrev inlägget du citerar, men jag tycker också att det är en märkligt formulerad ts. Det är naturligtvis inte automatiskt synd om barn bara för att deras föräldrar är skilda lr separerade. Det beror ju helt på övriga omständigheter. Det du främst verkar reagera på är ju att små barn tvingas fara fram och tillbaka mellan föräldrarna, och att de bara får träffa vardera föräldern halva tiden, så det hade varit bättre att ha det som frågeställning i stället. Det är ju absolut inte alla skilda föräldrar som lägger upp det på det viset, speciellt inte när barnen är riktigt små. Sen har du dessutom alla de fall där den ene föräldern är direkt olämplig, och den andre har ensam vådnad, lr den mindre lämpliga föräldern bara har barnet/barnen varannan helg till exempel.
  • Anonym (Nja)
    Anonym (Tb) skrev 2024-11-05 07:12:04 följande:
    Det här är vad man kallar anekdotisk bevisföring och har egentligen inget förklaringsvärde alls. Här talar istället statistiken sitt tydliga språk. Skilsmässobarn lider av mer psykisk ohälsa än barn i en intakt kärnfamilj och det går också sämre för dem i skolan osv.

    Det är egentligen inte så konstigt eftersom deras tillvaro förändras radikalt utan att de har någon möjlighet att påverka situationen. Detta leder naturligtvis i många fall till känslor av otrygghet och stress vilket vi vet skapar trauma.

    Visst, i många fall är skilsmässor nödvändiga för föräldrarna men kom inte med amsagan att "det är det bästa för barnen".
    Fast å andra sidan går allt att bevisa med statistik. Man måste även göra en grundlig analys, och titta på alla parametrar som kan spela in. Exempelvis kan det ju vara så att det är anledningarna till att föräldrar skiljer sig som ger de siffror du hänvisar till, inte skilsmässan i sig. I så fall är skilsmässa ju i många fall räddningen snarae än roten till det onda. Jag säger inte att det är så, eller omvänt att du har fel - bara att det inte går att enbart titta på siffror utan att problematisera (i ordets vetenskapliga betydelse) och analysera. Med andra ord: enbart statistik talar inte nåt tydligt språk alls, utan kan tvärtom vara direkt missvisande.
  • Anonym (Nja)
    Anonym (Tb) skrev 2024-11-05 10:37:31 följande:
    Jag tror att många föräldrar VILL att skilsmässan "ska vara det bästa för barnet". Och detta skapar ytterligare stress eftersom barnet befinner sig i en asymmetrisk maktrelation till föräldrarna och dess känslor ofta hamnar på undantag. 

    Det vore bättre och ärligare om föräldrar kunde erkänna att jag skiljer mig för min egen skull och jag utsätter därmed mitt barn för påfrestningar som det inte har bett om och heller inte förtjänar. Men många som skiljer sig klarar inte av att vara så ärliga eller leva med den självbilden.
    På vad vis var detta svar på mitt inlägg (det du citerade)?
  • Anonym (Nja)
    Anonym (Tb) skrev 2024-11-05 19:12:54 följande:
    "Exempelvis kan det ju vara så att det är anledningarna till att föräldrar skiljer sig som ger de siffror du hänvisar till, inte skilsmässan i sig. I så fall är skilsmässa ju i många fall räddningen snarae än roten till det onda."

    Det var detta stycke som jag reagerade på, alltså att skilsmässor skulle vara något positivt för barn som på så sätt räddas från sin dåliga familj. Detta tycker jag inte att det finns något empiriskt stöd för.

    En skilsmässa är att likna vid en bilkrasch och skuldfrågan finns därmed alltid med i bilden. Tyvärr är det en överlevnadsstrategi för barn att ta på sig skuld eftersom barn hellre lever i en värld där föräldrarna är goda och de är syndare än i en värld där föräldrarna är onda. Men denna överlevnadsstrategi är en katastrof på lång sikt och leder istället till framtida dåligt mående.
    Fast om du läser vad jag skriver så ser du att detta var ett exempel på hur statistiken skulle kunna vara missvisande, om man inte även analyserar den och tittar på alla relevanta  parametrar - inget annat. Jag skrev också tydligt och klart att jag inte menade att det för den skull är på det här sättet. Mitt inlägg handlade enbart om pålitligheten hos statistik utan analys.
  • Anonym (Nja)
    Anonym (jo) skrev 2024-11-09 13:26:08 följande:

    Desto större anledning att vänta, tänka efter och vara lite mer kräsen i relationen innan man skaffar barn. 


    Så klart, men du måste ju själv inse att det blir rundgång i det resonemanget? Om anledningen är att man är ung och inte har så mkt livserfarenhet och "klokhet" än, så blir det ju lite knasigt att begära att man ska ha den livserfarenhet och klokskap som krävs för att inse att man bör vänta.
Svar på tråden Det är synd om skilsmässobarn