Ställde krav på bonusdottern vid lån, kaos

För mig är snus en princip. Jag har råd att inte se pengarna igen, men jag tycker att hon inte borde snusa. Så jag ser inte hur man kan välja bort 200 tusen för att fortsatt få snusa 

En långivare kan säga upp lånet om det inte betalas, eller om särskilda villkor inte är uppfyllda, och då går summan till inkasso. I slutänden kan det leda till att bostaden måste säljas, även om det tar lång tid.

Den andra parten kan just nu välja mellan att ta det särskilda villkoret eller låta bli, bli utan bostadsköp nu och få betala för kontraktsbrott istället.

Men att ge ett sådant lån låter inte som ett recept på en lycklig familjetillvaro framöver så jag hade nog bara sagt nej och låtit tjejen ta konsekvenserna av sin dumhet. Hur ska hon annars lära sig?

Det bygger på att dottern är villig att driva och betala för en rättsprocess, och det finns många vuxna män som driver företag och ändå drar sig för småmål även om de har rätt, så jag hade knappast oroat mig mycket för det.

Förlåt mig, men du skriver så du ger mig intryck att du är extremt enögd.

Du får mig att ställa frågan, är du möjligen en av dem som låter dig känslomässigt påverkas på negativt sätt av att ts har god ekonomi?

Min bild är att ts på mycket generöst sätt erbjuder ett ömsesidigt samarbete till bonusdottern.
Ts erbjuder sig mycket generöst att hjälpa bonusdottern (och hennes bioföräldrar!) ur en knipa och/eller besvärlig situation.

Själva snusandet i sig är ointressant i detta sammanhang 

Jag uppfattar det som att ts verkligen lägger sig vinning om att få en bra relation med bonusdottern. I detta ingår uppenbarligen att försöka i någon mån uppfostra det 22 åriga barnet i de delar som bioföräldrarna har misslyckats.
För att ts ska kunna känna att samarbetet är ömsesidigt (att det inte endast är ts som ger), för att ts av eget val så generöst ska ställa upp och hjälpa bonusdottern ur hennes knipa, har ts ställt ett i sammanhanget mycket rimligt och litet krav på bonusdottern (och i viss mån på biomamman).

Jag uppfattar det som att ts ställer som villkor att bonusdottern ska förstå, komma till insikt om, att hennes handlingar och egna beslut får konsekvenser och att hon ska se till att skaffa sig tillräcklig beslutsamhet, viljestyrka och egen motivation för att fatta bra beslut och hålla sig till detta.
Ts vill att bonusdottern visar detta genom att hon har en egen motivation att besluta sig för att sluta snusa och att hon visar styrka att hålla detta löfte.
För mig är inte det viktiga själva saken, alltså snusandet, utan det viktiga är att bonusdottern kommer till insikt, förstår att ta ansvar för sina egna handlingar och beslut, förstår att hon är ansvarig för att fatta ett klokt beslut mot bakgrund att detta medför en mycket bra konsekvens för henne själv.

Det är upp till bonusdottern att själv fatta ett eget beslut, och det är upp till biomamman att fatta sitt eget beslut på vilket sätt hon vill stödja sin dotter, om bonusdottern (och biomamman) vill ta emot detta generösa erbjudande om ömsesidigt samarbete från ts.

Ts erbjuder en mycket generös hjälp.
För detta begär hon att de startar ett ömsesidigt samarbete.
Det är upp till bonusdottern att fatta sitt eget beslut om hon vill vara en part i detta ömsesidiga samarbete.

Min tolkning är att ts generösa erbjudande om samarbete är inledningen till att bygga upp ett ömsesidigt förtroende mellan bonusmamma och bonusdotter, att bygga upp relationen, och inte minst en ömsesidig förståelse för varandra och mellan dessa två individer. Båda behöver självfallet förstå den andra, förstå skillnader, förstå nackdelar och fördelar, och var och en fatta sina egna beslut hur man vill förhålla sig till den andras egenskaper och värderingar, och mycket annat. Och förstå vilka konsekvenser det får beroende på hur jag själv väljer att förhålla mig till den andra.
På så sätt kan man börja bygga upp relationen och ett ömsesidigt förtroende.
Men om den ena parten inte vill detta, så är det hennes eget beslut och hon får då ta konsekvenserna av detta

Jag har alltså en helt annan syn på ts erbjudande än vad många andra i tråden tycks ha.

Vad som kan anses vara logiskt eller ologiskt är för mig tämligen ointressant i det här sammanhanget.
Om jag fick ett så generöst erbjudande av ts så kulle jag nog välja förmå mig själv, jag skulle skaffa mig egen motivation, för att tycka att det mesta skulle vara logiskt...

Vad som eventuellt av någon kan uppfattas som rättvist eller orättvist saknar för mig all betydelse.
Bonusdottern, liksom alla människor, behöver förstå och acceptera att världen är inte rättvis och allt är inte logiskt.
Det är bara för varje individ att själv välja på vilket sätt man vill förhålla sig till denna enkla och uppenbara verklighet.

Ts bryr sig inte om pengarna inte syns till igen.

 

Jag tror inte det är problemet. Detta handlar inte om avundsjuka. Absolut är det snällt, det säger man väl inget annat om. Och ja, det är ts val. Men det vi försöker få fram är att hon LÄR sig ingenting. Hoppsan, så har hon bränt 200k igen kanske? Det är inte ett misstag att råka bränna 200k på resor. Hon måste ju vetat att hon komme behöva pengarna till en kontantinsats för en nyproducerad lägenhet. Nej, då ska hon få 200k till. 

Ja herregud. 

För att 22-åringen kommer inte lära sig något av det med all största säkerhet. Det har flertalet skrivit.