Ställde krav på bonusdottern vid lån, kaos

Ser inte det konstiga i det, det är ju dels för hennes välmående och ett bra mål att sätta samtidigt som hon får en generös gåva? Sen kanske det inte ska vara ett KRAV men ja ett mål. 

 

Mina föräldrar gav både mig och min bror dealen att om vi inte börjar röka så betalar dom allt kring ett körkort till oss båda. Ingen av oss röker och har både bilar och körkort. 

Att mamman blir arg är konstigt. 

Ska jag inte ställa några krav alls? 

Jag bryr mig inte om pengarna. Jag bryr mig om snuset. 

(Hinner bara läsa trådstarten just nu)

Ts, det är fullkomligt självklart att du har rätt att ställa det kravet som du ställer. Det är högst rimligt och oavsett detta lilla villkoret så är det mycket generöst av dig att erbjuda bonusdottern att låna, särskilt om du avstår från ränta och annat.
Och det är mycket generöst av dig mot mamman att låna ut till hennes dotter, trots att mamman uppenbarligen inte har klarat att uppfostra dottern.

Om mamman och dottern reagerar negativt på detta så ligger det helt och hållet hos dem själva, och framförallt hos mamman.
Du ska inte bry dig om detta och inte låta deras ynkliga reaktioner påverka dig.

Om det är detta som får mamman att visa sitt rätta ansikte för dig så får du nog se det som positivt att du nu har fått en ärlig bild av henne som person och hur hon ser på dig.
Mamman väljer att ta åt sig, väljer att se ned på sig själv för sina misslyckanden gällande att få sin dotter att växa upp till att bli en ansvarstagande person på åtminstone normal nivå.
Om detta är mammans val så ligger det inte i dina händer, detta kan du inte göra något åt. Det är enbart mamman som själv kan göra något åt detta.

Jag går till mig själv och för mig skulle det vara fullkomligt naturligt att ställa samma villkor som du.

För mig skulle det inte vara främst en fråga om vare sig ekonomi eller nikotin eller något sådant. För mig skulle det handla om att hon behöver visa att hon har förstått att hon har ett eget ansvar för sina egna beslut.

Om jag skulle ställa upp på att rädda bonusdottern, från den situation som hon själv har valt att försätta sig i, och att jag därigenom också skulle rädda mamman, så skulle åtminstone ställa kravet att bonusdottern åtminstone visar att hon nu äntligen har förstått hur verkligheten fungerar, att hon nu vill visa att hon har förmåga, vilja och beslutsamhet att åtminstone ta ett beslut, ta sitt eget ansvar, för att sluta snusa. Det är inget märkvärdigt beslut, massor av människor fattar beslut att sluta snusa.
Om jag skulle låna ut pengar så skulle jag kräva att dottern visar att hon nu äntligen har fattat att hon faktiskt har ett eget ansvar för sina egna beslut.

Om hon inte ens vill visa för sig själv och för dig att hon klarar att sluta snusa så klarar hon knappast att ta ansvar för ett eget boende och framförallt klarar hon inte ta ansvar för sina lån, vare sig till dig eller till banken.

Hundratusentals människor visar varje år att det är enkelt att sluta snusa och röka.
Man väljer själv om man vill identifiera sig med människor som tar sitt ansvar, som är beslutsamma och har en egen vilja, alltså de som lyckas,
eller om man hellre väljer att identifiera sig med människor som misslyckas.

Självfallet handlar det om att hon ska finna och också visa att hon äntligen har fattat och att hon själv har bestämt sig för detta,
och därmed att det är hennes egen motivation.

Jag anser att det är precis detta jag har skrivit.

I verkliga livet gäller att alla väger fördelar och nackdelar, fattar sina egna beslut,  och tar konsekvenserna av sina egna beslut.

För mig är det fullkomligt självklart att fatta mina egna beslut och att bara göra det jag själv vill göra.
Alla mina beslut (nästan...) grundar sig på vilka konsekvenser mitt beslut får.
T ex väljer jag av egen fri vilja att gå och jobba, för jag vill inte ha de  konsekvenser det skulle innebära att inte jobba.
På motsvarande sätt gör mina barn sina val och fattar sina beslut. Detta har kommit att bli helt naturligt för dem, och i dag är de vuxna.

Ts bonusdotter har liknande val att göra och beslut att fatta.
Hennes biologiska mamman har också ett eget val att göra och ett beslut att fatta, om hon vill välja att reagera med att bli vansinnig, eller om hon vill välja att stödja sin dotter i det val och beslut dottern står inför.
Gällande valet att sluta snusa eller inte sluta snusa är ett val och ett beslut dottern står inför, och hon väljer helt och hållet själv vilket beslut hon tar och hon vet vad konsekvenserna av hennes eget beslut blir. Hon gör sitt val grundat på konsekvenserna. En av konsekvenserna är om hon vill låna pengarna eller inte.
Valet är helt och hållet hennes eget.
I mina ögon borde det inte vara något problem med hennes egen motivation...

Om det viktigaste för henne är att själv få bestämma om och när hon vill eller inte vill sluta snusa så fattar hon det beslutet.
Om hennes biologiska mamma fattar sitt eget beslut att hålla med och stötta dottern i hennes eget beslut, att hävda sin rätt gällande snusningen, så har mamman fattat sitt beslut och får ta konsekvenserna av detta.
Och självfallet får dottern ta konsekvenserna av sitt eget beslut genom att hon själv har valt att bli utan pengar.

För mig, och jag kan garantera också för mina barn, så vore beslutet mycket enkelt.
För det första så skulle jag ställa samma krav som ts och jag skulle stå på mig gällande mitt villkor för att låna ut, egentligen skänka, en så stor summa pengar till ett omoget barn (på 22 år...).
Jag skulle vara extra tydlig med att det är helt och hållet upp till dottern att fatta sitt eget beslut och stå för konsekvenserna.
Gällande mina barn så är jag fullkomligt övertygad om att de i motsvarande situation skulle fatta sitt eget beslut att välja att sluta snusa. De skulle snabbt och enkelt konstatera gällande konsekvenserna av sitt beslut så överväger det positiva att få en så stor summa pengar.

Alla ens egna viktiga beslut i livet följer med vissa konsekvenser och/eller villkor.
Ts villkor är i mina ögon högst rimligt, särskilt med tanke på dottern som verkligen behöver mogna och lära sig något.
Sedan är det upp till dottern, och hennes biologiska mor, att fatta sina egna beslut.

Allt detta utan att jag tycker vare sig nikotinet eller kostnaden för att snusa är några särskilt viktiga argument i detta sammanhang.

Förlåt mig, men du skriver så du ger mig intryck att du är extremt enögd.

Du får mig att ställa frågan, är du möjligen en av dem som låter dig känslomässigt påverkas på negativt sätt av att ts har god ekonomi?

Min bild är att ts på mycket generöst sätt erbjuder ett ömsesidigt samarbete till bonusdottern.
Ts erbjuder sig mycket generöst att hjälpa bonusdottern (och hennes bioföräldrar!) ur en knipa och/eller besvärlig situation.

Själva snusandet i sig är ointressant i detta sammanhang 

Jag uppfattar det som att ts verkligen lägger sig vinning om att få en bra relation med bonusdottern. I detta ingår uppenbarligen att försöka i någon mån uppfostra det 22 åriga barnet i de delar som bioföräldrarna har misslyckats.
För att ts ska kunna känna att samarbetet är ömsesidigt (att det inte endast är ts som ger), för att ts av eget val så generöst ska ställa upp och hjälpa bonusdottern ur hennes knipa, har ts ställt ett i sammanhanget mycket rimligt och litet krav på bonusdottern (och i viss mån på biomamman).

Jag uppfattar det som att ts ställer som villkor att bonusdottern ska förstå, komma till insikt om, att hennes handlingar och egna beslut får konsekvenser och att hon ska se till att skaffa sig tillräcklig beslutsamhet, viljestyrka och egen motivation för att fatta bra beslut och hålla sig till detta.
Ts vill att bonusdottern visar detta genom att hon har en egen motivation att besluta sig för att sluta snusa och att hon visar styrka att hålla detta löfte.
För mig är inte det viktiga själva saken, alltså snusandet, utan det viktiga är att bonusdottern kommer till insikt, förstår att ta ansvar för sina egna handlingar och beslut, förstår att hon är ansvarig för att fatta ett klokt beslut mot bakgrund att detta medför en mycket bra konsekvens för henne själv.

Det är upp till bonusdottern att själv fatta ett eget beslut, och det är upp till biomamman att fatta sitt eget beslut på vilket sätt hon vill stödja sin dotter, om bonusdottern (och biomamman) vill ta emot detta generösa erbjudande om ömsesidigt samarbete från ts.

Ts erbjuder en mycket generös hjälp.
För detta begär hon att de startar ett ömsesidigt samarbete.
Det är upp till bonusdottern att fatta sitt eget beslut om hon vill vara en part i detta ömsesidiga samarbete.

Min tolkning är att ts generösa erbjudande om samarbete är inledningen till att bygga upp ett ömsesidigt förtroende mellan bonusmamma och bonusdotter, att bygga upp relationen, och inte minst en ömsesidig förståelse för varandra och mellan dessa två individer. Båda behöver självfallet förstå den andra, förstå skillnader, förstå nackdelar och fördelar, och var och en fatta sina egna beslut hur man vill förhålla sig till den andras egenskaper och värderingar, och mycket annat. Och förstå vilka konsekvenser det får beroende på hur jag själv väljer att förhålla mig till den andra.
På så sätt kan man börja bygga upp relationen och ett ömsesidigt förtroende.
Men om den ena parten inte vill detta, så är det hennes eget beslut och hon får då ta konsekvenserna av detta

Jag har alltså en helt annan syn på ts erbjudande än vad många andra i tråden tycks ha.

Vad som kan anses vara logiskt eller ologiskt är för mig tämligen ointressant i det här sammanhanget.
Om jag fick ett så generöst erbjudande av ts så kulle jag nog välja förmå mig själv, jag skulle skaffa mig egen motivation, för att tycka att det mesta skulle vara logiskt...

Vad som eventuellt av någon kan uppfattas som rättvist eller orättvist saknar för mig all betydelse.
Bonusdottern, liksom alla människor, behöver förstå och acceptera att världen är inte rättvis och allt är inte logiskt.
Det är bara för varje individ att själv välja på vilket sätt man vill förhålla sig till denna enkla och uppenbara verklighet.

Det är ju också skumt. Undra vad föräldrarna tycker om att hon ska ge henne 200k. är väl ändå dom som bestämmer i grunden? 

Min bild är att ts på mycket generöst sätt erbjuder ett ömsesidigt samarbete till bonusdottern.
Ts erbjuder sig mycket generöst att hjälpa bonusdottern (och hennes bioföräldrar!) ur en knipa och/eller besvärlig situation.

Själva snusandet i sig är ointressant i detta sammanhang 

Jag uppfattar det som att ts verkligen lägger sig vinning om att få en bra relation med bonusdottern. I detta ingår uppenbarligen att försöka i någon mån uppfostra det 22 åriga barnet i de delar som bioföräldrarna har misslyckats.
För att ts ska kunna känna att samarbetet är ömsesidigt (att det inte endast är ts som ger), för att ts av eget val så generöst ska ställa upp och hjälpa bonusdottern ur hennes knipa, har ts ställt ett i sammanhanget mycket rimligt och litet krav på bonusdottern (och i viss mån på biomamman).

Jag uppfattar det som att ts ställer som villkor att bonusdottern ska förstå, komma till insikt om, att hennes handlingar och egna beslut får konsekvenser och att hon ska se till att skaffa sig tillräcklig beslutsamhet, viljestyrka och egen motivation för att fatta bra beslut och hålla sig till detta.
Ts vill att bonusdottern visar detta genom att hon har en egen motivation att besluta sig för att sluta snusa och att hon visar styrka att hålla detta löfte.
För mig är inte det viktiga själva saken, alltså snusandet, utan det viktiga är att bonusdottern kommer till insikt, förstår att ta ansvar för sina egna handlingar och beslut, förstår att hon är ansvarig för att fatta ett klokt beslut mot bakgrund att detta medför en mycket bra konsekvens för henne själv.

Det är upp till bonusdottern att själv fatta ett eget beslut, och det är upp till biomamman att fatta sitt eget beslut på vilket sätt hon vill stödja sin dotter, om bonusdottern (och biomamman) vill ta emot detta generösa erbjudande om ömsesidigt samarbete från ts.

Ts erbjuder en mycket generös hjälp.
För detta begär hon att de startar ett ömsesidigt samarbete.
Det är upp till bonusdottern att fatta sitt eget beslut om hon vill vara en part i detta ömsesidiga samarbete.

Min tolkning är att ts generösa erbjudande om samarbete är inledningen till att bygga upp ett ömsesidigt förtroende mellan bonusmamma och bonusdotter, att bygga upp relationen, och inte minst en ömsesidig förståelse för varandra och mellan dessa två individer. Båda behöver självfallet förstå den andra, förstå skillnader, förstå nackdelar och fördelar, och var och en fatta sina egna beslut hur man vill förhålla sig till den andras egenskaper och värderingar, och mycket annat. Och förstå vilka konsekvenser det får beroende på hur jag själv väljer att förhålla mig till den andra.
På så sätt kan man börja bygga upp relationen och ett ömsesidigt förtroende.
Men om den ena parten inte vill detta, så är det hennes eget beslut och hon får då ta konsekvenserna av detta

Jag har alltså en helt annan syn på ts erbjudande än vad många andra i tråden tycks ha.

Vad som kan anses vara logiskt eller ologiskt är för mig tämligen ointressant i det här sammanhanget.
Om jag fick ett så generöst erbjudande av ts så kulle jag nog välja förmå mig själv, jag skulle skaffa mig egen motivation, för att tycka att det mesta skulle vara logiskt...

Vad som eventuellt av någon kan uppfattas som rättvist eller orättvist saknar för mig all betydelse.
Bonusdottern, liksom alla människor, behöver förstå och acceptera att världen är inte rättvis och allt är inte logiskt.
Det är bara för varje individ att själv välja på vilket sätt man vill förhålla sig till denna enkla och uppenbara verklighet.

Blir mer mörkrädd över alla som tycker att TS bonusdotter ska behöva lära sig den hårda vägen. Hade ni själva gjort så mot ert barn i samma situation? Med risk för en prick i registret och skuldsatt för många år framåt? TS har ju pengar och erbjuder sig sin hjälp till en tjej som har hela livet framför sig och gjort dumma beslut. En del får herpes, några gör en abort, nån får fortkörningsböter och några gör av med mer pengar än de borde.

Jag gissar att pengarna inte försvunnit i ett svep utan att det har skett gradvis. Tösen har förmodligen tänkt på vägen att det löser sig och att hon ska tjäna in pengarna igen. Hon har mest troligen haft eller har enormt mycket ångest över det här. Hon står trots allt i en situation där hon får säga hejdå till ett efterlängtat boende med risk för att hon döms kontraktsbrott och blir kraftigt skuldsatt. 

Mammans reaktion är ju beklagligt. Det säger en del om var dottern fått sitt ekonomiska tänk ifrån. Mamman verkar ju inte hjälpa tösen särskilt mycket med situationen varken ekonomiskt eller emotionellt.

Det bästa hade kanske varit om föräldrarna kunde hjälpa henne häva köpet utan påföljder. Då får hon ändå stå utan eget boende och kontantinsats men slipper påföljderna.