Er åsikt om få barn runt 45…

Det jag kommer att skriva i det här inlägget är mer personligt. Jag menar att det är baserat mer på egna erfarenheter, inte på forskning.

Om man hör till en bättre samhällsklass, har ett teoretiskt yrke, högre status och mer pengar så är man i någon mening predestinerad att leva länge. Sedan finns det vissa som har dåliga gener och därför dör tidigare. Det kan man normalt avgöra genom att titta på hur gamla äldre släktingar blivit.

Om man trots optimala förutsättningar enligt ovan och avsaknad av dåliga gener dör i förtid så beror det oftast på en själv. Man har oftast en ohälsosam livsstil med alkohol, tobak eller andra dåliga inslag. Sedan finns det så klart en slumpfaktor men den är liten. Det mesta går att bedöma hyggligt väl på förhand.

På jobbet har jag många jämnåriga kollegor. Jag har inte detaljkoll på vilken samhällsklass alla kommer ifrån. De flesta är ju högutbildade och har på så sätt gynnsamma förutsättningar. Däremot har jag noterat att vissa har förlorat sina föräldrar på senare år. Dessa har alla haft föräldrar som bott på ?icke-akademiska? orter. De har dött i åldern 70-75 år ungefär. De har haft sådana yrken som man har på sådana orter, alltså sämre yrken som typiskt sett hör samman med sämre levnadsförhållanden och kortare livslängd. 

Bland de som har föräldrar som hör till högre samhällsklasser har betydligt färre förlorat dem och det är betydligt vanligare att ha föräldrar i livet som är i åldern 85-95 år och hyggligt friska.

Det kan ju finnas anledning att skilja mellan olika scenarios. Om man träffas när båda är låt säga 25 verkar det ju inte friskt att vänta till 40 innan man tar tag i barnfrågan.

Träffas man vid en högre ålder blir det ju en annorlunda situation. Då kan man inte vänta så länge. Min sambo är inte svensk. Hon pluggade i Sverige parallellt med att vara föräldraledig. Hon hade ingen SGI. 

Att ha någon sorts idé om att man ska avstå från barn för att man har fyllt låt säga 40 år verkar inte riktigt friskt. Man kan naturligtvis ha olika idéer om att det skulle vara dåligt. Kanske är man själv uppvuxen på någon bortglömd mindre ort där alla fick barn efter gymnasiet och började på ?bruket?. I en sådan miljö skulle ju en mamma som är jämnårig med kompisarnas mormor framstå som en dinosaurie. I miljöer där människor hör till bättre samhällsklasser och är mer generellt framgångsrika ser bilden annorlunda ut. Där är det inget konstigt att vara äldre förälder. Man kan också i de flesta fall som förälder räkna med att bli tillräckligt gammal för att det inte ska vara någon överdriven risk att dö innan barnen växt upp och fyllt låt säga 30 år.

Självklart ska man kunna ha åsikter om vad som är en rimlig eller orimlig ålder för att få barn. Sedan är detta i första hand en systemfråga. Att börja anklaga enskilda personer för att de fått barn på fel premisser blir inte vettigt.

Det finns en lång rad olika ?nackdelar? man kan ha som förälder där ålder är en faktor av ganska många. Att fokusera på att människor över X år är ?ovärdiga? att bli föräldrar medan personer med diagnoser, kriminella, missbrukare, personer med ärftliga sjukdomar, arbetslösa osv. ska kunna bli föräldrar utan hinder och det ska anses fint och bra är inte riktigt någon konsekvent ordning.