Er åsikt om få barn runt 45…

Jag har haft liknande funderingar som du. Är i samma ålder som du och är i en relation med 8 år äldre man i snart 2 år. Jag har 3 barn sen tidigare (25, 18 och 16 år) och han är barnlös. 
Barnfråga har vi diskuterat ganska tidigt i vårt förhållande och vi båda vill ha ett gemensamt barn. Om vi får den chansen, såklart. 

Jag har också tänkt tankar om att vi är för gamla och agerar självisk och dessutom om vad andra ska tänka om mig dvs. att jag vill få fast honom med hjälp av ett barn. 

Tillsammans har vi fått ordning på alla funderingar. Och jag måste säga att själva tanken på att vi kanske någon gång blir föräldrar gör att vi blev ännu närmare. 

Låt inte andras åsikter bestämma över ditt liv. Känner ni längtan efter ett barn följ den känslan. Om det uppstår något på vägen får ni hantera det då. Utgå från att allt blir bra. 

Mina föräldrar fick mig och när de var mycket unga (mamma var 20 och pappa 22 år) och jag var glad över att ha unga föräldrar samt har tänkt att de kommer finnas i mitt och mina barns liv längre . Jag blev föräldralös vid 30 årsålder. Unga föräldrar är ingen garanti att de ska finnas längre för sina barn. Mina föräldrar gav mig en bra uppfostran och värderingar så jag har klarat mig bra i livet trots att jag har förlorat de tidigt. 

Har ett par bekanta som fick en son senare i livet (mamma var 46 år) och allt gick bra. 

Lycka till med allt!