Er åsikt om få barn runt 45…
Vi fick vår yngsta son vid 45 resp. 43. Jag har inga tankar om att det skulle vara något problematiskt med det. Vi lever ganska lugnt och harmoniskt överlag. Barnen är snälla så de innebär ingen extrem påfrestning alls egentligen. Med ett eller flera barn med olika diagnoser skulle allt kanske se annorlunda ut.
Att barnen kommer att bo kvar hemma när vi går i pension är möjligt. Jag har inga direkta synpunkter på det. Det kan ju vara en bra lösning att bo kvar hemma och jobba ihop pengar för att köpa något eget, om de nu inte vill plugga utomlands eller hitta på andra saker.
Vi lever i en miljö där föräldrar med både varierande åldrar och stora åldersskillnader är ganska vanligt. Det är många av av våra vänner som precis som vi kommer från olika länder och som också har hög utbildning och bra jobb. Vi är förstås äldre föräldrar än vissa men det är inte så att vi sticker ut på något extremt sätt. Skulle vi bo i någon mindre håla i Sverige och umgås med folk som fick barn efter gymnasiet och har jobbat på "bruket" sedan dess skulle förstås allt se annorlunda ut.