Vi som är frivilligt barnfria/ slutat dejta

Hej, jag är en kvinna på 24 år. Trevligt att det finns andra som också väljer bort det, jag läste era erfarenheter. Barn vill jag absolut inte ha, aldrig velat heller. Det är för mig en manifestation av komplext ansvar, uppgivandet av tillräcklig egentid och alldeles för mycket ljud och sådant jag inte klarar av. Det tillhör de socialt skrämmande delarna som finns därute, tillsammans med fester, berusade grupper av människor och överhuvudtaget stora evenemang. 

Egentligen vet jag inte hur man gör när man dejtar eller har ett romantiskt förhållande med någon. Jag är annorlunda, udda, eller konstig om man så vill, det vet jag, det märks nog inte direkt, men så småningom kommer det nog fram på ett eller annat vis. Dejtar gör jag alltså inte heller, jag har haft förhållanden, men de går att räkna på ena handens fingrar och ändå få fingrar över. Jag vet inte riktigt jag ska med ett romantiskt förhållande till? Det är så mycket som ska kodas av och efter ett tag kommer jag att fungera som en bromskloss för oss bägge. Den som inte vill bli fysiskt berörd, den som kommer att vilja ha egentid, den som kommer att dra sig undan. Och den andre kommer att stå som ett frågetecken och närma sig igen och igen och hur ska man sätta ord på vad man upplever och hur man upplever det utan att göra den andre ledsen? Det kanske inte går, så man förblir tyst tills man blir lämnad och det känns egentligen som en lättnad.