Jag träffade min kille i december förra året, vi har två barn var, hans 14 och 17 och mina 9 och 11.
Imorgon ska vi på husvisning och känner att är det rätt hus så köper vi.
Däremot har vår omgivning varit kritiska att vi gör detta så snabbt, att man inte kan göra såhär när båda har barn.
Vad tycker ni? Hur har ni gjort som har barn?
Hyreslägenhet?
Kommer ni ha råd att separera om det skiter sig?
Har ni insyn i era ekonomier?
Även om barnen gillar varandra så är det fortfarande oansvarigt. Då knyter barnen an till varandra och din partner och sedan när relationen tar slut, vilket är en överhängande risk med tanke på att ni inte känner varandra ordentligt efter så kort tid, så måste de uppleva ännu en separation.
Jag har en vän som växte upp så och det blev komplicerat och jobbigt att försöka förhålla sig till ?bonussykonen? efter separationerna eftersom föräldrarna inte längre ville ses.
Varför i hela friden är det så viktigt att flytta ihop? Har ni inte lärt er något av era tidigare erfarenheter?
Jag är själv ensamstående med ett barn och just på grund av att det inte höll med pappan så har jag varit extremt försiktig med att släppa in nya personer i barnets liv.
Enda anledningen till att ni vill flytta ihop är ju era egna behov av att få vara tillsammans hela tiden . Det har inget med barnens behov att göra öht. Så kan man inte resonera som förälder. Barnens väl måste alltid gå först. Förstår man inte det så har man inte förstått vad föräldraskapet innebär.
Hyreslägenhet?
Kommer ni ha råd att separera om det skiter sig?
Har ni insyn i era ekonomier?
Vi har varsin bostadsrätt. Huset vi tänkt köpa kostar lika mycket som min nuvarande bostadsrätt.
Så råd har jag nog. Han har sämre sparande än vad jag har.
Även om barnen gillar varandra så är det fortfarande oansvarigt. Då knyter barnen an till varandra och din partner och sedan när relationen tar slut, vilket är en överhängande risk med tanke på att ni inte känner varandra ordentligt efter så kort tid, så måste de uppleva ännu en separation.
Jag har en vän som växte upp så och det blev komplicerat och jobbigt att försöka förhålla sig till ?bonussykonen? efter separationerna eftersom föräldrarna inte längre ville ses.
Varför i hela friden är det så viktigt att flytta ihop? Har ni inte lärt er något av era tidigare erfarenheter?
Jag är själv ensamstående med ett barn och just på grund av att det inte höll med pappan så har jag varit extremt försiktig med att släppa in nya personer i barnets liv.
Enda anledningen till att ni vill flytta ihop är ju era egna behov av att få vara tillsammans hela tiden . Det har inget med barnens behov att göra öht. Så kan man inte resonera som förälder. Barnens väl måste alltid gå först. Förstår man inte det så har man inte förstått vad föräldraskapet innebär.
Ett år är rätt kort tid även utan barn att skaffa hus ihop.